När detta läses är han på väg med buss mot Umeå, efter att ha spelat i Kiruna, Pajala och Luleå. Fast allra helst färdas han med tåg.
- Vid närmare eftertanke är det nog ganska mycket mera än 100 resdagar, förresten. Men jag riskerar bara att bli deprimerad om jag räknar efter noggrannare. Jag har ju faktiskt en ursäkt till ett familjeliv där hemma också. Det påminner mig om att jag måste slå en telefonpling till min tjej Amy också, säger den med ett rekorderligt folkmusiker-helskägg a’ la gruppen Fleet Foxes medlemmar försedde Otis Gibbs, när vi sitter och småpratar i matsalen till Hotell Amber där han bor ("hemtrevligt här!").
Otis Gibbs kommer från Indiana (liksom James Dean, John Mellencamp, Michael Jackson med familj, Axl Rose, Cole Porter, Hoagy Carmichael och många andra kreativa människor) i mellersta USA, och hade en bra uppväxt i småstaden Wanamaker där han bodde de första 20 åren av sitt nu 45-åriga liv.
- Jag bodde i ett slags community och umgicks mycket med punkrockare och andra trevliga människor. Men det jag på allvar ramlade in i var alltså folkmusiken och nu har jag nyligen släppt mitt femte album inom den genren, Joe Hill’s Ashes, som är det jag huvudsakligen framför på min turné nu.
- Jag spelade förresten i Joe Hill’s födelsestad Gävle nyligen. En av de bästa spelningarna hittills. Besöket på det lilla museet som finns till hans ära var också fint. Annars hinner jag bara se Sverige och Norge genom hotellrums-, tåg- eller bussfönstren.
Hemligt sällskap
Otis Gibbs menar att svenskarna förmodligen är mycket mera bekanta med den radikale vänsteragitatorn Joe Hill (som avrättades 1913 i Utah för ett mord som han förmodligen var oskyldig till) än vad den gängse amerikanen är.
- I USA är det lite av ett hemligt sällskap att känna till Joe Hill, Woody Guthrie, Lee Hays och Malvina Reynolds.
Sedan ett antal år tillbaka bor Otis Gibbs i Nashville, Tennessee, där han och Amy hjälps åt (när han är hemma, alltså) med sitt ägandes skivbolag och skickar ut skivor och andra prylar som kan inhandlas via hans hemsida.
- Nej, nu behöver jag få i mig lite käk, ringa Amy och vila mig innan spelningen, förklarar den gemytlige Mr. Gibbs och frågar om jag kan rekommendera något bra ställe.
Jag dirigerar honom instinktivt mot Järnvägsgrillen och han återvänder strax med en väl proportionerad påse därifrån.
Fotnot: Recension av Otis Gibbs spelning i tisdags på Musikomat inträffar i torsdagstidningen.