En grym skiva

Stadium Status är David Åströms andra album under namnet Kocky (första hette Kingdom Came). Tidigare var han välrenommerad hip hop-producent och kallade sig Soul Supreme. Så långt, så biografiskt. Nu pratar vi om mig i stället. Jag erkänner att jag inte hade för stora förväntningar på den här skivan. Antagligen hade jag (nyligen infriade) fördomar mot svenskar som gör dansmusik. Och inte nog med det, Åström är från Boden och känner säkert människor som jag känner, tänkte jag. Fan. Nu blir det jobbigt och jag blir osams med en massa på grund av något jag inte bryr mig om egentligen. Jaja, tänkte jag, jag vägrar att fara med osanning. Är det dåligt så måste jag säga det. Världen har rätt att få veta! Tänkte jag. Men jag hade ju fel så det bara small om det. Stadium Status är en grym skiva. Hårda beats, grymma melodier och inte ett uns av det där nervöst moderna som kännetecknar nästan all ny kommersiell elektronisk musik. Och aldrig känns det härmapigt heller. Det är musik som inte bryr sig om att bli älskad och därför blir den just det. Av mig i alla fall. Klart jag hör att det finns kontext, att den här musiken inte existerar i ett vakum. Prison Break hade nog aldrig blivit gjord om inte MIA hade gjort Paper Planes förra året. Och Promise To Call innehåller en lite väl typisk classic rock-stöld, melodin från Rod Stewarts Do Ya Think I’m Sexy. Det är bra låtar, men det känns lite billigt. Stadium Status står bra på egna ben ändå. Och i sammanhanget är dessa invändningar marginella. Jag gillar det här, jag gillar det verkligen.