En framgång för berättandet

Hon är mörk, stark och har muskler som en karl, han är blek, känslig och skyr kroppsarbete. De träffas på Londons gator och attraktionen blir omedelbar. De skils åt i allt, bakgrund, bildning, klass, normer. Men förenas i sin känsla för den kärlek som spelar rollspel och sysslar med fetischer. Den erotiska besattheten mellan Hannah och Arthur skildras i en lätt dekadent stäning, hon kallar honom det koloniala "massa", spelar svart genom att smörja in sig med sot, är smutsig som underklassen och svart i hyn som "infödingarna" i de engelska kolonierna. Hon kallas Myrrha, bär en järnkedja om halsen vars lås endast han kan öppna. En egendomlig roman, men också intensiv, särskilt i beskrivningen av kvinnan Hannah med sin självsäkra styrka, klasstillhörighet och intelligens, så livskraftig i jämförelse med den något blötare gentlemannen Arthur. Han, som redan i tonåren börjar samla på kvinnoupplevelser ur underklassen. Det är inte så slipprigt som det låter, han upplever dem verkligen, antecknar och iakttar, "han lyckönskade sig varje gång han hittade ett sällsynt exemplar". Han är en etnolog med sällsam inriktning, för noggranna fältanteckningar, fotograferar dem. De kvinnliga statarpigorna i Northumberland lever som slavar noterar han fascinerat. Och Kärnborg låter Arthur vara vän med prerafaeliten Rosetti, vars kvinnoporträtt har en stark dragning åt det extatiska, åt en dekorativ och estetisk hänryckning som är densamma som Arthur känner inför en tjänstepigas muskulösa överarmar och svaga svettdoft. Det viktorianska Englands radikalism inom kultur och politik ligger aldrig långt borta. Munby var ju en historisk verklig person, liksom Hannah var. Deras äktenskap varade mellan 1873 och 1877, men deras kontakt blev livslång. Det är själva ramen. Hemliga möten, brevväxlingar, övernattningar på hotell. Så måste en mesalliansen mellan högt och lågt hanteras i det viktorianska bigotteriets fördumning. Ibland blir det väldigt mycket klass, kön och etnicitet i enlighet med vår tids politiska normer. Det som utsägs i den frågan är nästan övertydligt, och upprepas inte sällan. Jag har lite svårt att finna romanens kärna, men den är fascinerande, både i detaljer och i bygget. Som Kärnborgs återkallande av luktvärlden i detta industriella England. Den ständiga svettlukten från de arbetande, herrdoften, smogen, kolröken, morgonpottorna. Kärnborgs roman är en framgång för berättandet, för den gestaltande fantasin runt det sällsamma mötet mellan klass och kön i det viktorianska England. Hanna Cullwicks porträtt växer ut till en tidsbild som handlar om just klass, kön och etnicitet i det sena 1800-talets England. Om den är något därutöver, det vet jag inte. Kanske är den just ett porträtt, eller hellre ett dubbelporträtt av två människor så hårt formulerade av sin samtid att någon verklig frihet aldrig blir möjlig för dem, än mindre någon tidlöshet. I den låsningen är klasstillhörigheten tragiskt avgörande, reglerande och slutligt dömande. Och Hannahs styrka är oanvändbar, liksom Arthurs vekhet.

En framgång för berättandet

En egendomlig roman har Ulrika Kärnborg skrivit. En mörk kärleksberättelse om gentlemannen, poeten och radikalen Arthur Munby och tjänstepigan från Shropshire, Hannah Cullwick.