Björksalen är näst intill fullknökad när Bodens orkesterförening håller sin traditionella höstkonsert, ett lustfyllt plöjande i den musikaliska fåra som börjar i Mozarts och Verdis operavärld och som via operett och tidig musikal når fram till åttiotalets ikoniska alster signerade Andrew Lloyd Webber samt våra egna Björn & Benny. En förtrollad afton är titeln på årets baluns, och även om inte alla dess delar ter sig lika magiska är trivselfaktorn hög kvällen igenom och genomförandet oklanderligt på alla plan, från orkesterns insats till soloinsatserna, gästspelen och Åke Sundbergs avspänt humoristiska presentation.
Kvällen inleds med de välbekanta blåsfigurerna ur Verdis Nebukadnessar och sedan följer en första timme där tyngdpunkten lagts på opera snarare än operett, vilket är ett plus i min bok; ett ännu större plus är att orkestern även ges tillfälle att visa lejonklorna i ett pampigt och medryckande stycke brittisk samtidsmusik, Malcolm Arnolds Little Suite No 1 från 1955. Gåshud? Japp.
I andra halvlek får några av länets yngre förmågor från Knattesymfonikerna och orkesterföreningens egna led visa upp sina färdigheter i ett framförande med lätt slagsida åt folkton, bland annat genom Offenbachs välbekanta Can-Can i snudd på spelmansaktig tappning. Ett härligt inslag och en påminnelse om den kommunala musikskolans betydelse för landets musikaliska återväxt.
Sångsolisten Carl Ackerfeldt, som golvade publiken förra året med sin charm, sceniska säkerhet och omfångsrika baryton, delar i år scen med ett annat stjärnskott, den lyriska koloratursopranen Hanna Husahr, och även om de båda förhåller sig litet väl reserverat till varandra i sina sceniska utspel så vägs detta upp av de fenomenala röstresurser
duon besitter. Husahr toppar gåshudslistan med sin tolkning av Wishing från Phantom of the opera, medan Ackerfeldt glänser i The surrey with the fringe on top ur Rodgers och Hammersteins Oklahoma - en frejdig droskfärd genom en amerikansk pastoral där fåglar sjunger, grodor kväker och floden viskar sin sång.
När de sedan förenas i det gripande finalnumret All I ask, även det ur Phantom of the opera, är den förtrollning som utlovats i konserttiteln ett obestridligt faktum. Folkfest var ordet!