En förtjusande sorts dansteater

Senast det begav sig satt jag tillsammans med mellanstadieelever i Stadsöskolans aula tidigare i år och vände och vred på det där med vem man egentligen är eller vill vara under dansföreställningen ID-handlingar. Då liksom nu handlade det om interaktivitet, om en fullständig öppen kommunikation mellan scen och salong, en av koreografen Christina Tingskogs specialiteter. Här i Norrbotten har hon arbetat många gånger, både på plats med länets dansare i föreställningar som Dans mellan himmel och jord och Verkar verkligt?, men också på turnéer med olika uppsättningar. Makt. (MAKTpunkt) hade premiär i Botkyrka och tillkom under ett Skapande skola-projekt där koreograf och dansare arbetade nära högstadieungdomar under en längre period 2009. Att föreställningen - av Tingskog själv kallad "en sorts dansteater för ungdomar och vuxna" - arbetats fram i dialog med publiken kring frågor om makt, påverkan, manipulationer och härskartekniker märks. Inte så att något skrivs oss på näsan - det är inte Christina Tingskogs stil - men förberedelserna känns i den absoluta tryggheten med vilken dansarna möter sin publik. En trygghet som gör att de utan några besvär dyker ner i publikhavet, ställer frågor eller berättar själva och helt problemfritt drar upp ett gäng som gärna vill vara med och dansa framför hundratals kamrater i åttan. Samma trygghet gör också att dansen tas på absolut största allvar på scenen däremellan - här finns inga blinkningar mot det lättköpta. Ta bara starten. Från att ha härjat ganska högljutt i väntan på att Christinasalens dörrar ska öppnas kliver vi in i salongen och en föreställning som möter oss med tidig musik och ett långt parti expressiv och mycket fysisk dans. Koncentrationen sprider sig ner till salongen, tystnaden är total. En stämning som bryts tvärt mot andra dansstilar, annan musik (här spelas allt från madrigaler till Django Reinhardt, Verdi och Agnes) och en hel del prat. Och en avslutning som innebär att publiken själva får bestämma. Piteås åttondeklassare väljer en rap på Carolas Fångad av en stormvind, breakdance och ett litet rymdtema som slutar med allas död där på scenen - allt genomfört på stört och med finess av de mångsidiga dansarna Oskar Frisk, Sofia Harryson (som också visar sig kunna rappa), Fernando Molin och Malin Rönnerman. Andra kommer att välja andra slut - föreställningar spelas också i Överkalix och Luleå. Klart man blir förtjust!