En föreställning som emigrerat

Man skulle kunna tänka sig att det gick på rutin vid det här laget. Att man efter nästan ett år med ibland så mycket som sex föreställningar i veckan skulle vara lite less.

TRÄNGSEL PÅ SCENEN. Scenografin är densamma som i de svenska uppsättningarna och på Svenska teaterns 1800-talsscen blir det tätt och intimt. Här en scen från båten, slagsmålet mellan Kristina (Maria Ylipää) och Ulrika (Birthe Wingren).

TRÄNGSEL PÅ SCENEN. Scenografin är densamma som i de svenska uppsättningarna och på Svenska teaterns 1800-talsscen blir det tätt och intimt. Här en scen från båten, slagsmålet mellan Kristina (Maria Ylipää) och Ulrika (Birthe Wingren).

Foto: Cata Portin

Kultur och Nöje2012-12-29 06:00

Men frågar man Ingemar Raukola har han aldrig haft det så trevligt som på just det här jobbet. Och då ska man veta att han ofta haft roligt på sina arbetsplatser.

Flera kvällar i veckan ikläder sig Ingemar Raukola rollen som drängen Arvid, nära vän till Karl-Oskars bror Robert i Kristina från Duvemåla som spelas för fulla hus på Svenska teatern i Helsingfors. Innan ridån faller kommer dessa unga män att ha fått se sina drömmar om guld förvandlas till sand i det land de satte allt sitt hopp till i sin drängtillvaro i steniga Småland.

Så särskilt utländsk känns den nu inte, Svenska teatern där den ligger vid "Skillnaden", vägkorsningen där Mannerheimvägen börjar i hjärtat av Helsingfors. Men faktum är att Finlands svenska nationalscen, med självklart uppdrag att spela teater på landets andra officiella språk, faktiskt är den första utländska teaterscen som sätter upp Kristina från Duvemåla.

Storslagen föreställning
Uppsättningen, som bantats från drygt fyra timmar till lite över tre, hade premiär i februari i år och har hyllats av många recensenter. Bland annat för sin storslagna innerlighet, det har talats om en "version 2012" till skillnad från "version 1995". Produktionsteamet är detsamma som i de tidigare svenska uppsättningarna. Självklart upphovsmännen Benny Andersson och Björn Ulveus och regissören och manusförfattaren Lars Rudolfsson. Men också scenografen Robin Wagner, ljusdesignern Linus Fellbom och några till.

Tillsammans har de skapat en internationell version av sin musikal i ett litet mindre format för kompaktare scener och färre artister. I programboken inför kvällens föreställning kan man läsa om hur teaterchefen Johan Storgård gick omkring och funderade på hur man skulle kunna fira nyöppningen av Svenska teatern efter den omfattande renoveringen som pågick under ett par år. Enligt traditionen har det spelats mycket musikteater på teaterns stora scen och tanken på att få göra en uppsättning av just Kristina från Duvemåla - Wilhelm Mobergs historia berör självklart också Finland - slog rot trots det till synes ganska hopplösa i företaget.

En utmaning
För hur man än vrider och vänder på saken är och förblir Kristina från Duvemåla en stor produktion och med en salong som kan ta emot 700 personer som mest, handlar uppsättningen naturligtvis om en utmaning som heter duga både ur ekonomisk och konstnärlig synpunkt. Riktigt hur många som under kvällen rör sig på scenen i den vackra teatersalongen i guld och rött från 1866 är svårt att säga, men räknar man rollerna (skådespelare och dansare) handlar det om 45 vuxna och barn. Till det kommer kören med sina drygt 20 sångare och nere i diket sitter orkesterns 24 musiker, som bland annat leds av dirigenten Hans Ek. Eftersom det rör sig om en så lång spelperiod - man fortsätter också under våren 2013 - har både han och alla huvudrollsinnehavare ersättare och så kallade "covers" som kan rycka in vid sjukdom och andra oförutsedda händelser.

Spelar på svenska
I Finland axlas Helena Sjöholms tunga mantel av Maria Ylipää och Ingemar Raukola är imponerad.

-  Hon är stor i musikalgenren här i Finland och trots att vi spelat så otroligt många föreställningar så tätt, under våren gjorde vi sex i veckan, har hennes röst hållit. Ändå är hon på scenen nästan hela tiden.

Rollen som Karl Oskar spelas av Robert Noack och hans bror, den unge drängen Robert, av Oskar Nilsson - över båda har det östs beröm.

Självklart är föreställningsspråket svenska, men i det flerspråkiga Finland löser man numera språkhindren med hjälp av enkla textplattor. Och den här gången är det inte bara den sjungande finlandssvenskan som hörs.

-  Själv kan jag tacka Björn och Benny och de andra i produktionsteamet för att jag får vara med här. De har handplockat hela ensemblen vilket gör att det språkpolitiska denna gång fick komma i andra hand, säger Ingemar Raukola.

Emigrerade österut
Han, som talat meänkieli och finska hemma som barn i Övertorneå, är utbildad på Teaterhögskolan i Luleå, men sitt sista utbildningsår gjorde han i Helsingfors. Dessutom gick han sitt magisterår i Finland. Att flytta österut kändes naturligt på många sätt, ändå har han senare ofta fått pendla till jobben i Sverige. Just nu är han som vanligt i juletid aktuell som Fieteri i Svt:s barnprogram med samma namn. Men han har också spelat kriminalkommissarie i Höök, gjort ett antal filmroller och tillhört både Norrbottensteaterns och Länsteatern i Jämtlands ensembler.

I somras turnerade han tillsammans med brorsan Anton Raukola och sonen Eino med den lätt bedagade showen Bingo med Ingo för Lule Stass räkning. Figuren Ingo föddes redan på Teaterhögskolan i Luleå och har visat sig mycket användbar.

I Finland har Ingemar Raukola bland annat spelat på anrika Lilla teatern och barn- och ungdomsteater i Esbo, strax utanför Helsingfors.

Nu följer ytterligare en vår med Arvid och Kristina och de andra på Svenska teaterns stora scen, något han inte har någonting emot.

-  Det är givande på så många olika sätt. Nu tänker jag dessutom satsa lite mer på sången. Jag fick nyss ett sångstipendium från en stiftelse knuten till Svenska teatern, så vi får se om jag kan lära mig något där.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!