En film som är oemotståndlig!

Samma nyfiket lekfulla bildbehandling, okonstlade unga och naturbegåvat ambitiösa skådespelare, manus kemiskt fritt från schabloner och trötta klichéer. Och tar man då ihop dessa komponenter så blir det ju, då som nu, helt enkelt otroligt charmfulla och originella filmer. Sådana som man faktiskt känner en särskild sorts lycka över att sitta och titta på. Och helt klart den garanterat och allra mest oemotståndliga rom com-filmen (romantic comedy) i omloppsbana på repertoaren för tillfället. Vi slipper också en radda tröttsamt förutsägbara miljöstereotyper från Stockholms Vasastan, kniv-Söder eller puttriga Kungsholmen. Nej, här är det Västernorrland kring Ö-vik som är miljö och inspelningsplats och det känns bara utpräglat fräscht och skönt. Den som har räknat ut och konstaterat att det inte finns några känslor i rymden, och som därför med (o)jämna mellanrum retirerar från den störiga och okontrollerbara vardagen in i en tunna där han föreställer sig vara i just rymden, är den unge Simon (FANTASTISKT FINT spelad av Bill Skarsgård!), även innehavare av Aspergers syndrom. Detta gör att han helst vill ha en strikt inrutad och kontrollerad tillvaro; taco VARJE fredag, storebrorsan Sams tjej Frida ska ALLTID sköta disken och så vidare. Inträffar störningar får Simon diverse spel. Så när brorsans relation med tjejen brakar samman (till inte oväsentlig del Simons fel ...) bestämmer han sig för att hjälpa till. Genom att, via ett intrikat formulerat frågeformulär göra sitt bästa för att skaffa brorsan "en annan jävla tjej". Vilket kan bli Jennifer (Cecilia Forss). Men det är ju bara det att hon tycks föredra den självpåtagne budbäraren Simon i stället ... Det finns scener i den här filmen; exempelvis en mödosamt arrangerad middag utomhus, som skiner av helt okonstlad lycka och som man verkligen omfattar med all tillbörlig kärlek. Och det senaste tillskottet till den Skarsgårdska skådespelarklanen, junioren Bill, är verkligen en naturbegåvning att hålla rätt på. Men glöm inte heller bort Martin Wallström som brorsan Sam och den alldeles helt underbara Cecilia Forss! Jag tycker verkligen väldigt mycket om I rymden finns inga känslor och uppfattar den absolut som ett brinnande värmeljus i höstmörkret och: nästa månad anländer Himlen är oskyldigt blå, med Bill Skarsgård i huvudrollen, även den. Good Stuff Ahead!

En film som är oemotståndlig!

Jag kan påminnas om vad jag kände när jag såg den då unge, okände och debuterande regissören Josef Fares film Jalla, Jalla för ett gäng år sedan, när jag ser och ofrånkomligen charmeras av, den likaledes debuterande, unge regissören Andreas Öhmans film I rymden finns inga känslor.