Det är myggigt. Oerhört myggigt. Jag skulle ha lyssnat på arrangörernas uppmaning innan jag åkte ut till Karlsvik. ”Ta med myggmedel”. Jag har bara mig själv att skylla.
Dansföreställning Trämassafabriken framförs mellan de gamla tyskmagasinen. Det är en perfekt plats för ändamålet. Ruggigt vacker miljö. Dansarna Moa Autio, Knut Vikström Precht och Marie Wårell inleder föreställning i hopkurad ställning. Det är avskalat. Ingen musik. Moa Autio förkroppsligar ett träd i storm. Hon gör det bra. Sakta men säkert får föreställningen mer fart. Dansarna gör cirkusartade akrobatikkonster med varandras kroppar. Det är imponerande fysisk styrka. De tre ser alla ut att väga två kilo när det slänger omkring varandra i luften. Det är så pass skickligt att publiken får fram ett rungande ”oj!”.
Från en gammal vevbar grammofonspelare inpackat i en portfölj ljuder så småningom lite musik. Dansarna har en stor yta att arbeta på och tempot ökar. Underlaget är grus och det trampas upp och bildar sandmoln. Dansarna springer runt i cirklar och jag blir alldeles snurrig. Volter och lyft avlöser varandra och jag blir svettig bara av att kolla på det.
Precis när jag börjar känna att jag inte står ut med myggen längre tar föreställningen slut. Det är över på en halvtimme och det känns en aning kort. Men om man tänker på förutsättningarna, med mygginfernot och den fysiska belastningen hos dansarna, är det kanske ändå klokt med en kort speltid.
Trämassafabriken är den första av fem föreställningar som projektet Mångfaldens Magasin kommer att ge de kommande somrarna. Målet är att flytta in i magasinen. Helgens föreställning är en trevlig presentation av vad som komma skall.