Charlotte von Mahlsdorf föddes som pojken Lothar Berfelde i Berlin 1928. Fadern var nazist och tvingade sonen att gå med i Hitlerjugend. <BR>Men i hela sitt liv kände sig Lothar/Charlotte som en kvinna och han kom att leva som homosexuell transvestit. Så småningom blev hon en kulturpersonlighet, en förebild för många. Charlotte von Mahlsdorf trodde på det goda, såg hoppet och kärleken i en mörk värld och överlevde nazism, hot och förföljelse. 1997 bosatte hon sig i Porla Brunn i Sverige på flykt undan nynazister. Fem år senare avled hon under ett besök i Berlin. <BR>Ensam på scenen skildrar skådespelaren Björn Kjellman Charlotte von Mahlsdorfs liv i pjäsen Jag är min egen fru, som bygger på hennes egen självbiografi nedtecknad av den amerikanske författaren Doug Wright. <BR>Björn Kjellman började arbeta med pjäsen redan 2004, då den hade premiär på Stockholms stadsteater i regi av Rickard Günther. Där fanns den på repertoaren ända fram till i julas och under våren har den gått på turné i Sverige. I kväll spelas den på Kulturens hus. <BR>Det är knappt att jag vågar ringa för en intervju. Tänker att han nog pratat om sin pjäs lite för många gånger vid det här laget. <BR>- Jag tror att jag är uppe i 135 föreställningar. Luleå blir den näst sista, även om jag håller dörren öppen för eventuella internationella festivaler, säger Björn Kjellman. <BR>Uppsättningen är den andra i ordningen. Stadsteaterns chef Benny Fredriksson hittade manuset redan innan pjäsen haft premiär i USA. Sedan dess har den spelats på många scener runt om i världen. <BR>Björn Kjellman är ensam på scenen i ett myller av roller och karaktärer. <BR>- Jag är en och samma gestalt i en svart klänning och vandrar i första hand mellan fyra fem roller. Sen finns det en massa utropstecken i kanterna, säger Björn Kjellman, som värjer sig mot uttrycket att han "har levt med pjäsen" i drygt två år. <BR>- Det är bara under repetitionsperioden jag tycker mig leva med en pjäs, det är då den sysselsätter mig med problem och undersökningar av olika slag. Senare är det mer som en läxa, eller som att ta fram en gammal kompis. <BR>Pjäsen har betytt mycket för honom, inte minst eftersom berättelsen är så stark och att Charlotte von Mahlsdorfs livsöde omfattar en så stor del av vår nutidshistoria. Men också för att berättelsen handlar om ett livsval som ofta bara berättas utifrån ett mycket ungt perspektiv. <BR>- Som skådespelare frågar jag mig ofta varför och för vem jag spelar. Här behöver jag inte fundera över det eftersom jag känner på reaktionerna att publiken är med, att pjäsen drabbar.
