För läsare i Europa handlar böcker om andra världskriget om Europa. Vi tänker på bombningarna över London och kanske Dresden, hur tyska armén marscherade genom Sovjet och fastnade i snön, och vi tänker på utmärglade ansikten i Auschwitz och Buchenwald.
Mera sällan tänker vi på det som pågick i Asien och Afrika. Det var ju till exempel inte afrikanska arméer som slogs mot Mussolinis i Abbesinien - det var den brittiska. Det var ett krig om herraväldet över världen. Och att britterna hade hela regementen med afrikanska soldater stridande i Asien hade i alla fall jag ingen aning om till jag läste Biyi Bandele’s bok Burma Boy som nu kommit på Leopard förlag.
Redan formatet är tilltalande, en liten bok, vackert inbunden. Omslaget pryds av ett troskyldigt barnansikte, en svart pojke i militärkläder. Han har sina kängor runt halsen, hopbundna med skosnörena. Det är nästan svårt att släppa pojkens blick och börja läsa.
Författaren, Biyi Bandele, suger genast tag och förflyttar mig till Borneos djungler. Det är en march i djävulsk hetta och flera av soldaterna ramlar ihop längs stigen uppför berget. Men de som inte orkar får bli liggande, japanerna kommer att ta hand om dem.
Huvudperson i boken är den 13-årige nigerianske pojken Ali Ayaba. (Ayaba är hausa, men sergeanten översätter det till pidginengelska "Banana".) Alis äldre kamrater har följt "kingi jojji:s" uppmaning och blivit den brittiske kung Georges soldater. När Ali ser de fina uniformerna vill han också ha. Och skor! Han lyckas lura dem på värvningskontoret att han är 17 och blir inskriven. Lyckan är stor när han får sina första skor, men som alla andra i Nigeriaregementets 12:e bataljon tycker han att de alltför stora skorna är obekväma. De hänger därför oftast som ett blankputsat "kasernhalsband" runt halsen.
Förstås hamnar Ali Banana och de andra afrikanska soldaterna i ett helvete. Det är outhärdlig hetta, japanska krypskyttar överallt, och oländig terräng. Men Ali uthärdar, släpar den 30 kilo tunga ryggsäcken och ansätter Sergeant Damisa med prat på nätterna.
Det är bara riktigt skickliga författare som klarar att skildra de oerhört dråpliga situationer som kan uppstå mitt i detta stinkande flughelvete, med bara torrskaffning och härsket vatten och det märks att Biyi Bandele inte bara är romanförfattare utan även en god dramatiker.
Han bygger scener och dialogen är helt suverän. Bandele balanserar exakt mellan komik och tragedi, Burma boy är en fantastisk berättelse. Tack vare Boel Unnerstad översättning finns den nu tillgänglig på svenska. Hoppas att den får många läsare.