En energikick som räcker hela året

Älvsbyn är sommarsömnigt. Lojt. En massa vägbyggen på infarten från öster drar också ner tempot. Vi svänger av mot folkhögskolan och plötsligt är temperamentet ett annat. Här pågår Dans i Nords årliga och veckolånga sommarläger. Från tre salar, aulan, kapellet och gympasalen hörs musik; pumpande från breaken, sval från baletten och sådär som det kan vara för den moderna, suggestivt men inte så värst rytmiskt. Det är sextonde gången man samlas i Älvsbyn. I år är deltagarna rekordmånga. 80 ungdomar mellan 13 och 16 år lever dans i sju dagar, med inplanerad träning sex timmar om dagen. På plats är också fyra danspedagoger och dansare, varav de flesta varit med tidigare år. De undervisar i street, break dance, modern dans och klassisk balett i en befruktande blandning. Även när stilarna tycks motsatta. - Det fungerar jättebra, säger Aurora Werberg som ger klasserna i balett. De som dansar breakdans har styrkan. Tidigare prima ballerina, hon har till exempel dansat den ledande rollen i Svansjön, undervisar hon nu i Stockholm på Balettakademien. - Det är motsatserna som gör en frisk kropp, fortsätter hon. En av tankarna med lägret är just att mångfalden ska erbjudas. Vad händer då när man möter en ny stil? Annelie Marmenlind, som hemma i Stockholm främst dansar klassisk balett berättar om sitt första möte med break dance. - Först känner man sig nästan lite dum, men man kommer in i det. Medan baletten strävar uppåt har break dance både låg tyngdpunkt och är snarare horisontell. - Break dance kan ge någon slags avslappning, säger hon till sist och beskriver med kroppen hur andningen flyttas nedåt, när ryggen ska rätas ut för att finna de rätta positionerna då hon efteråt dansat balett. Tre kompetenser
Patrik Häggström, dansare bosatt i Luleå men med uppdrag i hela landet, är en av organisatörerna bakom lägret. Ledare för sjätte gången berättar han så engagerat om lägret att jag genast velat vara ung danselev. - Jag vill att pedagogerna ska ha en kombination av tre saker. De ska vara professionella dansare, ha en kunskap om vad det innebär att stå på en scen, tycka om att undervisa och ha ett fint sätt att möta ungdomarna, säger han. Urvalet av stilar görs i diskussion med Dans i Nords verksamhetsledare Maria Rydén. - Breaken har vi för att få killarna, och sen kunna locka in dem i de "tyngre" danserna, säger Patrik och ler tvetydigt på sin generations vis. Streeten känns självklar eftersom så många dansar de i dag. Baletten har vi därför att vi har eleverna på Svenska balettskolan i Piteå som gärna vill komma hit och träna under sommaren. Mellan jazzdansen och den moderna dansen brukar vi alternera. Ett annat år hoppas han också kunna erbjuda klasser i pardans. Street i sin tur är en genre som i viss mån kan ha ersatt jazzdansen och som i sig innehåller många olika uttryck. Jakob Isaksson, ursprungligen från Umeå men idag bosatt i Uppsala är den som undervisar på lägret. - Street är ett samlingsnamn för olika stilar. Vissa är födda redan på 1970-talet. Alla bygger mycket på dansglädje. De kommer från disco- och improvisationsdans, flamenco, danser som uppstår på fester ... berättar han i en improviserad men initierad föreläsning. Isolering ger särart
Dans i Nords dansläger i Älvsbyn har tidigare enbart vänt sig till ungdomar i Norrbotten, i år har man dock ett riksintag. Delvis beror det på förändringar i finansieringen. Norrbottens läns landsting, som andra år bidragit med pengar, drog sig ur med motiveringen att arrangemanget inte är nytt. Deltagaravgifter, anslag från Älvsbyns kommun och ett nytt stöd från Framtidsbanken, en del av Sparbank Nord, gör att det går att genomföra. Med tanke på intresset är det bra. Deltagare som bor på mindre orter har också ett litet utbud av dansklasser; ett sommarläger är en viktig del av deras dansträning säger pedagogerna. Samtidigt kan isoleringen på en liten ort vara positiv för utvecklingen för en lokal dansscen. Patrik Isaksson började dansa tillsammans med ett stort gäng killar i Umeå. De utforskade gatans danser på egen hand i slutet av 1980-talet. - Vi kunde köra vår egen grej, vilket var positivt. När vi träffade grupper från Stockholm där alla dansade likadant skiljde vi oss från mängden. - När man är isolerad tvingas man dansa utifrån sig själv, fortsätter han. Svårigheten är att hålla motivationen uppe. Att då få träffa professionella utövare som, förutom Patrik Isaksson och Aurora Werberg, också Danielle Dietz från NorrDans och Jussi Sirivö (break dance) måste betyda mycket.