En egen plats i E-huset

Då jag på rak arm inte kunde erinra mig konstnären blev jag helt ställd inför frågan. Så småningom under samtalet började jag i mitt inre otydligt ana bilder som en gång passerat mitt medvetande, men jag kunde inte koppla namnet till bilderna. Jag tackade naturligtvis nej till erbjudandet med beklagandet att jag helt enkelt inte kände till konstnären. Bo Helin, namnet gav mig ingen ro. Avlägset klingade en klocka. En bild av en bastant sittande äldre kvinna i brons började framträda ur tankedunklet. Bilden klarnade. Jag vände mig till mitt arkiv. Min Gud! Med skamsen rodnad konstaterade jag att jag till och med skrivit om honom. I maj 2003 anordnades en minnesutställning på gamla Konsten hus som jag anmälde. Mitt minne är bra men kort. Lite tillskriver jag dock Helins skygghet. Det är som om han alltjämt försöker att undvika offentligheten. Endast en enda gång i livet övertalades han att ställa ut. Överkalix konstgille lär, som en engångsföreteelse, ha lyckats övertala Helin att offentligt visa sina verk, i övrigt bara tystnad, ingen dokumenterad verksamhet. Studerade skulptur
Nu kommer han inte längre undan. Luleå tekniska universitet har inrättat en permanent konsthall med
Helins efterlämnade verk i E-huset. Platsen är väl vald eftersom hans konst har anknytning till verksamheten i huset, forskning i material och verkstadsteknik. Efter Sunderby konstskola gick han skulptur på Konstfack på 1980-talet. I sin konstgärning var han verksam i smedja och metallverkstad i hembyn Gyljen. Han var flitig, lär ha arbetat hela tiden. Smedja och uthus fylldes av bilder och skulpturer. Inga färdiga verk, det blev de visst aldrig. Han gjorde om, ändrade och experimenterade, men blev sällan eller aldrig nöjd. Det sägs att en kritisk och undersökande hållning är en konstnärs främsta tillgång. Så till vida var Bo Helin välsignad, så och med handlaget. Men myntet har två sidor, självkritiken kan också vara hämmande. Den gjorde att han drog sig undan offentligheten. God tecknare
Bo Helin-salen kommer att förnyas en gång om året med verk ur hans omfattande kvarlåtenskap. Öppningsutställningen innehåller många teckningar, bland annat skisserna till den sittande modell som tog gestalt i mitt grumliga minne. Själv tronar hon i två versioner i en monter mitt i salen, i gips som brons. Som de flesta skulptörer var Helin en god tecknare med utvecklat sinne för form även i tvådimensionell tappning. Under studietiden roade han sig med att gå runt i Stockholm och teckna av offentliga skulpturer. Dessa tuschteckningar redovisas i tre grupper om fem bilder vardera. Ett flertal idrottsbilder och några anatomiska studier ingår även i presentationen. Formkänsla
De gamla föräldrarna dokumenteras i utställningens enda målning. En puristisk bild där modern virkar och fadern ligger läsande på kökssoffan. I övre vänstra hörnet vibrerar ett mörkt virrvarr som ett oroande verfremdungmotiv i köksidyllen. Tydligast blir Helins formkänsla i småskulpturerna av två renar och en älg gjorda av svetstråd. De i tråden nästan tecknade karikerande formöverdrifterna inte bara fångar djurens karaktärer utan kombinerar de bästa i hans konstnärskap, formen och linjen. Jag ser fram med spänning mot nästa omhängning i Bo Helin-salen.

En egen plats i E-huset

I våras fick jag en förfrågan om att inviga en permanent konsthall med verk av Överkalixkonstnären Bo Helin på Luleå tekniska universitet.