Debra Graniks Winter's Bone skildrar det fattiga området "The Ozarks" på Missouris högland. Om du tänker att det kan vara riktigt överjävligt i vissa byar i Sverige, eller varför inte Norrbotten, så har du faktiskt inte sett någonting än. Hålan där den 17-åriga Ree Dolly (Jennifer Lawrence) är född och uppvuxen tar priset för både inom- och utombords ruggighet.
Människorna i byn är så korrupta att det syns i deras groteska ansikten hur kroppen inte trivs med hjärnan den tilldelats. I denna röra av kriminalitet, fattigdom och misär lever vår oskuldsfulla huvudperson Ree, som måste ta hand om sina småsyskon och en psykiskt sjuk mor då fadern sedan en tid är tillbaka spårlöst försvunnen.
Denna pappa, som antagligen var en riktig skitstövel, är frisläppt mot borgen. Men innan han försvann pantsatte han huset. Dyker han inte upp innan ett rättegångsdatum förlorar familjen taket de trots allt har över huvudet.
I detta frusna landskap försöker Ree på bästa sätt konfrontera de andra byborna för att på så vis ta reda på vad som hänt pappan. Hennes överlevnadsinstinkter sätter igång och ibland tycker jag mig känna samma jävlaranamma i henne som i en viss Lisbeth Salander.
Dessvärre är det här ett sådant område där man åker på däng när man ifrågasätter någon. Man kan dessutom räkna med att alla, precis
alla, har en mörk och ful hemlighet.
I den här världen är det möjligt för regissör Granik att skapa en atmosfär och stämning som tar andan ur en (och dessutom med en begränsad budget).
Äntligen får även kvinnor vara elaka mot andra kvinnor på ett sätt som annars anses vara maskulint.
Winter's Bone är en härlig käftsmäll.