En dynamo med massor av kraft

I dagarna skulle Ebba Hedqvist ha fyllt 100 år. Hon, bondflickan från Öjebyn, vars skulpturer vi ser lite varstans - på Tunastigen i Luleå, i Ullatti kyrka, i Piteå stad, vid Porsi kraftverk. Men också på Nationalmuseum och Moderna museet i Stockholm, där hon också pryder Smedsudden med ett verk, för att bara nämna en del. För att inte tala om hennes kanske mest kända i huvudstaden - kopparhönan Laura som sprätter runt på Norrmalmstorg. När TV-journalisten Gun Allroth 1993 porträtterade Ebba Hedqvist framställdes hon som en liten dam med mycket pondus. En dynamo, det ordet använde Allroth, som genererade massor av kraft som hon använde sig av i sitt arbete. Reste till storstaden
Det var naturligtvis ingen självklarhet för en ung flicka från Öjebyn född 1909 att resa till storstaden för att bli konstnär. Men på 1930-talet åkte Ebba, som berättat om hur hon redan som barn satt hemma på gunghästen och sa att hon skulle dit, till Stockholm. Tecknat hade hon gjort hela sitt liv - på spisarnas murar och till och med på tapeter. Genom kontakter fick hon arbete på en ram- och konstaffär och planerade att utbilda sig till dekoratör. Men varje gång hon kom fram till skolans port svek henne modet. Många ungar
En dag steg konstnären och ledamoten vid Konstakademien Gottfrid Kallstenius in i rambutiken där han blev stående framför en av Ebba Hedqvists teckningar och frågade vem som gjort den. "Det har jag", svarade hon och frågade samtidigt om hon skulle kunna komma in på Akademien med en sådan. "Det kan ni kanske", svarade Kallstenius, "men vad ska ni där att göra, där förlorar man ju sin personlighet". Om hon någonsin gjorde något försök förtäljer inte historien, men Ebba Hedqvist fortsatte sitt arbete i ramaffären i många år, tecknade kroki på Akademien om kvällarna och började göra resor till studier i Frankrike och Italien. Ganska snart kom hon in på skulptur, mest av en slump efter att hon debuterat som målare på Brunkebergssalongen 1935. Vid en tillställning blev hon fascinerad av formen på en mans huvud, gick hem och skissade, skaffade lera och bad så småningom mannen i fråga att sitta modell. När Manshuvud ställdes ut väckte det uppmärksamhet och följden blev att Ebba Hedqvist fick massor av porträttbeställningar. När Stig Johansson intervjuade henne för en bok och de satt och gick igenom bilder på hennes många verk utropade hon plötsligt: "Så många barn jag gjort, jag har tillverkat ungar!" Abstrakt konst
Men tiden bjöd framför allt på abstrakt konst, något som passade Ebba Hedqvists form- och materialkänsla. Och många offentliga skulpturer blev det genom åren. Sjösättning i Piteå 1962, Forsfärd i Porsi 1963, Gryning på Tunastigen 1968, Laura på Norrmalmstorg 1972, Expansion i Piteå 1975, bara för att ta några exempel. Förra året arrangerade Piteå museum en minnesutställning och 1999 visade Stockholms stadsmuseum en utställning om Konstnärshem - en annan viktig skapelse signerad Ebba Hedqvist. Visionär
Länge hade hon burit på en dröm om en fredad plats för äldre konstnärer där man lever med "människor som talar samma språk, där man inte behöver förklara sig". Ålderdomshemmet Höstsol för scenkonstnärer kände hon väl till och när hon fick höra att Maurice Chevalier hade inrättat ett hem för pensionerade sångare i Frankrike fick hon blodad tand. I Ebba Hedqvists vision skulle Konstnärshem innehålla en blandning av konstnärer som arbetade med ord, bild och ton och i det rivningshotade kvarteret Svalgången på Hornsgatspuckeln på Söder hittade hon sitt hem, slog sig ihop med kollegor och satsade själv de 500 kronor hon för tillfället ägde som en grundplåt till stiftelsen. 1974 kunde de första hyresgästerna flytta in. På Konstnärshem kom Ebba Hedqvist själv att bo i många år. När Pia-Kristina Garde på Stockholms stadsmuseum intervjuade henne för katalogen till utställningen hade hon nyligen tvingats flytta till ett äldreboende, dit också en av hennes två systrar, Cecilia, flyttat in. Att få bo tillsammans med sin syster gjorde enligt Garde Ebba Hedqvist gott och i slutet av sin intervju berättar Pia-Kristina Garde om den syn som mötte henne när hon kom på besök: "När jag kom låg de gamla systrarna och sov middag bredvid varandra, arm i arm". Två år senare dog Ebba Hedqvist, 92 år gammal. Många är de som hyllat Ebba Hedqvist genom åren - tonsättare och författare som Åke Holmberg, Bo Setterlind, och åtskilliga stipendienämnder. Sista ordet får gå till Bo Setterlind som en gång satt modell, något som resulterade i en text: "Varför skriver jag detta? Därför att dessa genomlysta händers arbete och rytmerna i konstnärens verk utstrålar en medkänsla, som rört vid mitt innersta".

En dynamo med massor av kraft

Skulpturer behöver luft för att andas - den saken var konstnären Ebba Hedqvist övertygad om. I hennes skulpturer fick luftrummet alltid samma betydelse som verket och med hjälp av ljuset fullbordades helheten.