En dröm från Ulan Bator

Vi sitter nära varandra där i träkyrkan i Korpilombolo. Kvällen är sen, ett par timmar till midnatt en vanlig vardagskväll. Men så heter det ju också Nattfestival, något man här tar på allvar.London och Korpilombolo - det är punkterna på den europeiska turnékarta gruppen Khusugtun håller sig till. Till London reste de för en konsert och en inspelning arrangerad av radiojätten BBC. Till Korpilombolo kommer de med hjälp av festivalgeneralen Linnea Nylunds stipendium som hon fick av tidningen Land förra året.- Det här är min dröm, att få höra en mongolisk strupsånggrupp, säger Linnea Nylund till publiken inför spelningen som blev hennes present till sig själv lagom till 60-årsdagen. Khusugtun består av sex folkmusiker som alla spelar traditionella instrument. Visserligen i våra ögon annorlunda till form, men i våra öron låter det fiol, cello, gitarr och cittra. Dessutom en slagverkare, som bland annat hanterar en djembe, ursprungligen ett afrikanskt instrument. Pressas genom strupen
Förutom stämsång som vi utan problem kan relatera till, sjunger de här musikerna med en helt annan teknik. Tolken Bumochi - i Mongoliet använder man bara sitt första namn - är inte själv musiker, men försöker förklara så gott han kan.- Man fyller lungorna med luft och pressar sen ut den genom strupen. För att åstadkomma olika toner och olika ljud använder man tungan. Den som är riktigt skicklig kan sjunga tvåstämmigt med sig själv, säger Bumochi.Sångsättet tillhör landets tradition. Men ingen vet hur gammalt det är och nyligen har man börjat forska i ämnet i Mongoliet som inte är det enda land som praktiserar strupsång, eller övertonssång som det också kallas. Svänger
Och där i kyrkan får vi inte bara höra vackra kärlekssånger utan också musik som liknar jojk och sånt som för tankarna till klassisk kammarmusik. Framförallt är det ett riktigt sväng. - Vi må leva långt ifrån varandra, men här i kväll tycks vi ha delat samma känsla för musiken, säger orkesterledaren Ariunbold i sitt tacktal till publiken efter konserten.Ibland är det inte så långt mellan världens gårdar som somliga tycks tro.