Helvetet är på väg att braka loss. Efter att ha varit under utveckling i närmare tio år släpptes Diablo III, det mest förbokade spelet i historien, på tisdagen.
För gemene man är kanske Blizzard mest kända som företaget bakom World of Warcraft - onlinerollspelet med över 10 miljoner spelare världen över. Men det finns en annan sida hos utvecklarna, en mörkare sida. Diablo-serien lanserades i mitten av 1990-talet. Den gotiska stilen och den episka kampen mellan ljusets krafter och mörkrets demoner trollband många. Tillsammans med uppföljaren Diablo II, som kom år 2000, har serien sålt i över 18 miljoner exemplar.
Miljonsiffrorna till trots har det varit en relativt normal utvecklingsprocess, om man ska tro Noel Wolfman, ansvarig för mellansekvenserna.
Manuellt utvecklingsarbete
- Allting börjar med handlingen. Vilken typ av spel vill vi göra, vad vill vi berätta? I början av processen är det väldigt fritt, vi ritar upp en grov skiss av allting, sedan smalnar vi av det hela.
Ni har gjort er kända för att leverera välgjorda och detaljerade intro- och mellansekvenser. Hur ser ni till att spelaren inte blir besviken i spelstarten?
- För mig är mellansekvenser en möjlighet för spelaren att, för ett ögonblick, uppleva hur det skulle vara att verkligen vara i spelvärlden. Men själva spelupplevelsen, den instinktiva känslan av att ta sig an en hord med monster - för mig blir det inte bättre än så.
Diablo III må vara en högteknologisk produkt, men vissa delar av utvecklingsarbetet är fortfarande väldigt manuellt.
- Vi har ett rum fullt med skräp som vi använder för ljudeffekter. Där finns trasiga glasflaskor, betongblock, allt möjligt. Vi kan gå in och peka på ett vedträd och säga "det där är den trasiga bokhyllan i den och den grottan". En av våra ljudtekniker spenderade flera timmar med att trasa sönder stora frigolitbitar, det blev sedan ljudet av fallande glaciärer. Det är en lekfull miljö, men vi tar vår lek på stort allvar, säger Keith Landes, ljudproducent.