En danssalong med plats för drömmar

Det finns föreställningar man aldrig glömmer. En av dem är Charlotte Engelkes Miss Very Wagner, som spelades för nästan exakt ett år sedan i Luleå och Haparanda. En minst sagt annorlunda uppgörelse med Wagners alla häftiga kvinnogestalter utförda med sällan skådad elegans och humor. Nu kommer Charlotte Engelkes tillbaka som en i ensemblen bakom dansföreställningen Haunted Dancehall, som har sin turnéstart i Luleå på söndag kväll efter att den tidigare har spelats på Orionteatern i Stockholm. - Du får gärna stoppa in oss i danspåsen, det gör Kulturrådet också, säger regissören Bogdan Szyber, van vid frågan.I över 20 år har han och kollegan Carina Reich samarbetat både i Sverige och internationellt, betraktade som förgrundsgestalter inom svenskt avantgarde. - Men vi har ju hållit på så länge nu och har hunnit bli fyrtioplussare, så det där med avantgarde kan man diskutera, säger Bogdan Szyber. Gemensamma verk
I mitten av 80-talet gick de båda ut Danshögskolans mimlinje och har sedan dess skapat ett sextiotal gemensamma verk. Länge fick de kämpa med genrebestämmelserna och på Kulturrådet placerades de så småningom i dansfacket, eftersom teaterområdet hade svårt att förstå sig på deras särskilda konstart. Om man med uttrycket performance menar scenkonst som använder sig av olika konstarter, så har man kanske ringat in deras uttryckssätt en smula. Å andra sidan bör man passa sig för att försöka - i dag kan man knappast tänka sig dans, teater och konst inom strikta definierbara gränser. - Men den här gången handlar det om dans, Haunted Dancehall är dansteater och dessutom med en isbjörn till musiker på scenen. En hemsökt danssalong, kanske ett gammalt Folkets hus där olika människor blivit kvar. Känslor av förlust - en käraste, en ungdom, kanske drömmar. Kanske hängivelse till hämningslös melankoli, eller kanske bara glömska, lust att gå vidare, se bortom, framåt.- Allt blev inte som man trodde, det är väl något av den känslan vi har försökt skapa i föreställningen. Vi funderade länge på hur vi skulle göra och så kom vi på att Hollywood ju ofta fått ihop det där. Därför valde vi ut artister som vi tycker är riktigt bra och som kan stå för sig själva, säger Bogdan Szyber.Förutom Charlotte Engelkes, medverkar Ika Nord, Lars Bethke, Dag Andersson, Jimmy Meurling, Cilla Roos och Pär Ulander i förställningen.- Alla är duktiga artister och jobbar ofta ensamma och vi har skrivit texter direkt för dem. De gör ju sina grejer så vår roll som regissörer är mer att föreslå dem saker, alla är väldigt mycket sig själva här vilket blir otroligt kul. Hektisk tillvaro
Det tillhör inte det vanliga att ett liten fri dansgrupp kan skicka runt 17 personer på turné över landet, men Bogdan Szyber och Carina Reich, som numera får ett flerårigt bidrag från Kulturrådet, gör det trots allt. Haunted Dancehall är tänkt som den första delen i en trilogi, som redan till våren följs upp med Music for a Darkened Theatre på Södra teatern och 2009 av Unknown Pleasures. Tillvaron är lite hektisk just nu. Förutom jobbet inför Music for a Darkened Theatre där Ika Nord och Cilla Roos medverkar, arbetar Szyber och Reich just nu också med förberedelserna inför sin uppsättning av Mozarts Requiem, en beställning från Göteborgsoperan med premiär hösten 2008. Som alltid gör de så mycket mer än bara regisserar. De tar också hand om scenografi och kostym. Det gjorde de också på Folkoperan, där de satte upp Offenbachs Orfeus i underjorden för ett par år sedan. I deras version blev det en dekadent kabaré i en underjordisk taverna. Ofta har de skapat så kallade platsspecifika verk - inte minst i Stockholm där de gjort installationer av 27 aktörer hängandes sex meter upp i ett vattentorn i Lilljansskogen, skapat den så kallade stadsritualen som spred sig som en löpeld i flera svenska städer i slutet av 90-talet och gjort en trevånings dansskulptur på Gustaf Adolfs torg och många inspirerande publika vandringar. Känns roligt
2001 tilldelades de Bellmansstipendiet och uppmärksammade blev de när de fick ta hand om festligheterna under Nobelmiddagen 2005. Numera arbetar de ofta på institutionsteatrar och operahus, i våras till exempel på Hipp i Malmö. - Det känns verkligen roligt att få visa upp den här sortens scenkonst för hela landet eftersom den gränsöverskridande scenkonsten blir allt vanligare. Det Carina och jag gjorde för 15 år sedan görs nu på många teatrar över hela landet och jag kan gott tänka mig att framtidens högre konstnärliga utbildningar blir mer tvärkonstnärliga än de är i dag, säger Bogdan Szyber.