En bok som vet mycket om rädsla

Med sina fem böcker tillhör Anna Vikström numera en av Norrbottens mer etablerade författare. Hon skriver i en realistisk genre, men söker en korskoppling med äventyrsboken - böckerna ska definitivt vara spännande. I de två senaste kommenterar hon dessutom brott, men utan att huvudpersonen nödvändigtvis ska bli en i den numera långa raden av kompetenta barndeckare. I årets bok Kim 145 träffar läsaren Kim som också var huvudperson i den förra. Hon är en lite kärv och motsträvig person i de yngre tonåren. Kim spelar basket och har lämnat barnkalasen bakom sig. Nu är det istället på hemmafester kompisarna träffas och tonårens nya känslor har börjat göra sig påminda. Att mamma, som är lärare, har problem med kollegiet då hon försvarat en mobbad kollega påverkar Kim negativt, men framför allt lider hon av sviterna från Spela falskt. Där snubblade hon in i ett knarkbrott som kunde ha slutat illa på flera sätt. Hon klarade sig med blåmärken men tryggheten i idrotten och livet på Ålidhallen skakades om rejält. Skeendena är grunden för den nya berättelsen. Den förlamande panikångest Kim fått är något hon inte riktigt vill kännas vid men som påverkar henne. Även om hon fortsätter att leva som vanligt med basketen, grannkillen som hon irriterar sig på, kompisarna och sin nyfikenhet, har hon ändå börjat reflektera på ett nytt sätt. Och eftersom Kim är en sån person som inte riktigt kan låta bli att ta reda på orsaken till märkliga saker som hon hör och ser, det kan inga skakningar och panikkänslor rå på, blir det många tillfällen till det. I Kim 145 får undersökningslusten henne dessutom att komma i kontakt med människohandel. Faktiskt ända in på huden. Förlaget Opal, som ger ut Anna Vikström, söker böcker lätta att läsa men som ska vara mer än förväntad underhållning. Det är ett svårt uppdrag, och på många sätt är Kim 145 i gestaltning och språk en ganska vanlig ungdomsbok. Men författaren tycks veta mycket om att vara rädd, och mer än själva äventyren höjer den kunskapen hennes böcker över mängden. Det - och att hennes huvudpersoner, tjejer tvärviggiga i en blandning av vara ointresserade av att bli populära och lättsårade då de inte tycks attrahera killarna, har en nyfikenhet som gör dem oförsiktiga utan att bli osannolika.