Men inte mycket är kvar av Sveriges försvar jämfört med det kalla krigets 1980-tal. Av på den tiden en halv miljon man i en mobiliserad värnpliktsarmé, och ett av världens modernaste och största flygvapen, samt en marin som kunde jaga ubåtar, är nu inte mer än en tumme kvar. Eller ett avtryckarfinger.
Spillrorna av det försvaret kan bara användas i begränsade insatser, främst utomlands. Det var tanken med avskaffad värnplikt och införande av yrkesarmé. Mindre men vassare löd parollen för försvarets utformning.
Samtidigt har Ryssland, rustat upp och blivit sofistikerad. Vår minskade, till främst internationella insatser omstöpta, militär förmår inte leva upp till det som författarna av boken Bevara alliansfriheten vill. Boken har undertiteln Nej till Natomedlemskap. Det visar vad denna antologi med 16 författare, redigerad av Anders Björnsson och Sven Hirdman, handlar om.
För att vara alliansfritt i fred, syftande till neutralitet i krig, måste en betydande försvarsmakt finnas för att backa upp det. Det påtalar bland andra Hans Corell i boken.
Sverige hade länge ett försvar som ingav trovärdighet, påtalar flera av författarna som Carl Björeman och Lennart Uller. Den stora numerären på armén, tack vare värnplikten, samt det moderna flygvapnet gjorde det sannolikt för en stormakt (den Röda) att det skulle kosta tid och manskap att erövra (delar av) Sverige.
Nu är Sverige säkerhets- och försvarspolitiskt på väg att hamna i den sämsta av världar. Det är att vara alliansfritt, men inte ha en försvarsmakt som förmår backa upp det.
I offentliga debatten har bland annat de många liberala och moderata opinionsbildarna ett medlemskap i Nato som lösning på Sveriges säkerhetspolitiska problem. Men går Sverige med i Nato bryts en tradition av att hålla sig utanför konflikter, som kan utvecklas till krig i vår del av världen. Det framhåller bland andra Anders Ferm.
I Nato tvingas Sverige att göra som kärnvapenmakter vill, understryker Maj Britt Theorin. Och Sverige måste också göra vad denna allians som helhet vill.
Vårt land blir förstahandsmål för det av Natoländer inringade Ryssland att slå till mot tidigt vid kris eller krig, påtalar flera av författarna.
Dessutom riskerar Sverige att behöva öka sina försvarsutgifter rejält, utan att hamna i bättre läge mot Ryssland som vi då uttalat är huvudfiende för.
Liknande ökade satsningar på försvaret, men som alliansfritt land, skulle däremot stärka Sveriges säkerhetspolitiska läge.
Undvik Natoanslutning och var alliansfritt, samt skaffa ett starkt försvar för främst egna landets yta. Det är bokens råd.