Det talas om en ny bok. Ingmar Bergman heter den, med underrubriken: en berättelse om kärlek, sex och svek (som för övrigt är Bergmans egna ord). Thomas Sjöberg, författare till bland annat Den motvillige monarken, och Ingvar Kamprad och hans IKEA, har velat få ett samlat grepp om privatpersonen Bergman som så ”skickligt regisserat bilden av sig själv”. Lögnerna, sveken mot fruarna och de nio barnen har fjärmat honom allt längre från sanningen. Och detta får inte stå oemotsagt, säger Sjöberg. Visserligen är det återigen Bergmans egna bekännelser som Sjöberg använder, men av Bergman för snyggt paketerade. Nog var väl lögnerna hos sonen, älskaren, maken, pappan, fulare än så?
Med tillgång till skilsmässoprotokoll och ett privat släktarkiv, med mamma Karins dagböcker, tar sig Sjöberg an Bergmans ”bedrägliga” privatliv, det som i slutet av boken får honom att undra över hur han ”bäst formulerar eftervärldens dom”, hur man nu alls kan tala om en sådan.
För några år sedan kom en stor heltäckande biografi av Mikael Timm som framför allt lyfter fram det som Bergman skrivit själv. Thomas Sjöbergs bok innehåller mer av second hand skvaller, inhämtat från tidigare publicerade memoarer från fruar och vänner, men den har ju förstås också sin läsekrets. En ny generation som aldrig sett Bergmans filmer - det enda som kunnat motivera en ny sammanställning av liv och verk - blir nog besvikna. Sjöberg är en ikonoklast som vill få oss att tro att Bergmans dubiösa privatliv ska få oss att förstå filmerna bättre. Så förhåller det sig naturligtvis inte och retar man sig på Bergmans kändisskap vistas man säkerligen inom samma bubbla själv och försätter sig därmed i en konkurrenssituation. Vi som står utanför ser kändisar mer som vanliga människor med brister och bråddjup.
För Sjöberg blir Bergmans alla framgångsrika kvinnor mest offer som om de intet haft att säga till om. Men vem kan döma vad andra fått ut av att ligga med Bergman, gifta sig med honom och föda hans barn? En psykolog skulle nog borra lite där - i Sjöberg. Varför blir han så upprörd över Bergmans skilsmässor och brister som pappa? Varför är detta så laddat? Allas våra psyken är belamrade av kulturella ikoner, legender och myter och eftervärlden kommer förstås att förhålla sig på samma sätt som dåtiden, det vill säga att Bergmans verk kommer att stå sig långt efter det att man har slutat gräva i hans privatliv.