En bildvärld som väcker tankar

Dessa, tillsammans med grumliga vitalistiska och rasbiologiska idéer, en tro på starka ledare, soldatdygder och nyttan av kruskagröt, kalla avrivningar och stärkande nationella marscher utgör det tankegods som sätter världen i brand under andra världskriget. I detta klimat och i Milano, staden i vars omgivningar den italienska fascismen föds ur nationalsyndikalismen, kommer konstnären Franco Leidi till världen 1933. Samma år sker Hitlers maktövertagande i Tyskland. Franco Leidis pappa anslöt sig redan under tiotalet till Mussolinis fascister och Leidis val av livsbana präglas av en kluvenhet till pappan och dennes auktoritetstro. Efter att ha provat andra karriärmöjligheter blir slutligen konsten Franco Leidis väg i livet. Genom konsten får han en möjlighet att bearbeta och gestalta sina och kontinentens kollektiva erfarenheter av fascismens grymheter. Leidi kom med sina teckningar, grafik och sina objekt 1971 till Sverige. I nära fyrtio år verkade han i vårt land, 2008 gick han ur tiden. Att vara tillsammans heter den minnesutställning som curatorn Sune Nordgren ställt samman och som just nu visas på Konsthallen i Kulturens hus. Den innehåller ett trettiotal akvarellmontage och ett antal av Leidis objekt. De större objekten, de märkliga studsbrädorna påminnande om cirkusredskap eller tortyrapparater, ingår tyvärr inte i denna utställning, inte heller hans brutala grafiska bilder. Franco Leidi hade sin ateljé i en gammal gymnastiksal vilket kom att sätta sin form- och färgmässiga prägel på hans arbeten. Idrottsredskap som plintar, polstrade stoppningar i oxläder, metallbeslag, barrar, trampetter och rep kom att ingå i hans formskafferi. Hans objekt erinrar inte bara om kroppsövningar för unga pionjärer i Il Duces Italien utan även om medeltida förhörsrum fyllda av bestialiska tortyrinstrument. Akvarellerna som visas i den här utställningen kom till under hans sista tio år. De har en mildare försonligare framtoning. Motiven utgörs av ansikten som påminner i sin manierade stil om bysantinska målningar eller porträtt på mumiefodral från egyptiska Fayum. Det vilar något latinskt över anletena, ofta uppträdande tre om tre. Porträtten är kompletterade med collagefragment av teckningar och dekorativa mönsterinfattningar. I utställningen ingår även en del porträtt insatta i minst sagt dramatiska ramverk. Allehanda plåtbucklor, bultar, skärmar, handtag, perforerade spikbeslag, metallnät, ja till och med en salladslunga och en klädhängare i trä ingår i de fantasifulla inramningarna. Dessa verk för tankarna till altarskåp eller ikonarrangemang fast i någon slags dystopisk tappning. Det är bilder för rituella ceremonier i Mad Maxvärlden, bortom Thunderdome. En värld där det mesta har gått åt helvete och där humanism och människovärde enbart är historiska fotnötter manifesterade som ålderdomliga ikoner. Franco Leidis bildvärld ger oss en del att tänka på. Det är emellertid synd, för intrycket av utställningen som helhet, att formaten, monteringarna och motiven i de tvådimensionella bilderna gärna upprepar sig, det blir lite enahanda. Det är, denna invändning till trots, en mycket intressant utställning som vi får ta del av från en av dessa många invandrare som berikat vårt kulturliv. Till utställningen har dessutom producerats en förnämlig katalog där alla verk finns avbildade i fyrfärg med förord av Thomas Kjellgren och Sune Nordgren.

En bildvärld som väcker tankar

I Versaillesfredens bakvatten, under mellankrigstiden 1917-1939, frodas i Europa revanschistiska strömningar.