Det började med en bild av en flicka en kall höstmorgon som går ut för att kissa. Men hon lever inte nu utan under stenåldern i Norrbotten.
Den bilden blev till berättelsen om Kälda och älgen utgiven på Kabusa förlag i vintras, skriven av Regine Nordström och illustrerad av Eva Stina Sandling.
- En bilderbok är det lilla barnets första konstutställning. Därför är de så viktiga, menar Eva Stina Sandling som i dag har vernissage på Konsthallen där hon visar originalbilderna från Kälda och älgen.
Älskade temat
Det var för fem år sedan hon fick förfrågan och manuset av Regine Nordström.
- Min första tanke var nej, jag kan inte måla akvarell. Jag är usel på att måla.
Men manuset fick sjunka in och Eva Stina Sandling beslutade sig för att pröva.
- Det skulle också vara svårt, för det är då det blir roligt. Jag älskade också temat från början. En förhistorisk berättelse som kunde handla om mig själv. Den handlar ju om en flicka som hittar sin identitet och sitt skapande. Hon blir en ritare.
Snabbt fick också Kälda ett ansikte. Bilden av flickan som kissar var den första skiss hon gjorde och sedan bestämde hon sig för att använda sig av collagetekniken. Lådan med gamla tidningar hon sparat har blivit till bakgrunder, kläder och ansikten.
- Jag har inte klistrat, utan sytt för att få den tredimensionella känslan. Jag har till och med förgjort hålen på framsidan för att det ska bli fint, säger hon.
Lyxig tid
Tidsödande, kanske, men arbetet med Kälda och älgen har fått ta den tid den behöver. Det gäller för både författarinnan och konstnären.
- Människor arbetade inte lika mycket för 6.000 år sedan som vi gör nu. Det var som att arbetet med boken fick samma tidsrytm som den tid vi skildrar, säger Regine Nordström
Eva Stina Sandling kallar arbetet lyxigt.
- Jag var verkligen vän med tiden när jag jobbade med bilderna samtidigt som det krävdes mycket tanke. Eftersom jag sydde fick jag hitta nya lösningar och ställdes för nya utmaningar hela tiden. Men det var roligt.
Grävde på 80-talet
För Regine Nordström var det viktigt att arbeta tillsammans med en bildmänniska från Norrbotten.
- Ljuset är speciellt här uppe. Det var nödvändigt med någon som kunde skildra ljuset. Jag kom att tänka på Eva Stina efter att jag sett en av hennes utställningar och sedan intervjuat henne. Då berättade hon att jobbat på utgrävningarna i Vuollerim under 1980-talet och tänkte att hon säkert kunde illustrera berättelsen. Men först tog jag kontakt med illustratören Gunna Gräs för att försäkra mig att min text gick att bildsätta.
Eva Stina Sandling bekräftar att arbetet på utgrävningen i Vuollerim gett henne en nödvändig trygghet i hennes skapande. Tiden på utgrävningen danade henne som människa och var därför mycket betydelsefull.
- Jag tog del av många diskussioner av människor med olika professioner eftersom man jobbade över fakultetsgränserna. Det jag fick ändra var klädedräkterna på de vuxna efter faktagranskningen, säger hon.
Tillit till varandra
För det som skildras i Kälda och älgen är inte bara fantasi, utan en högst trolig berättelse från stenåldern. En berättelse som kanske aldrig blivit till en bok om inte de två skaparna haft en absolut tillit till varandra.
- Bilderboken är unik så till vida att bilderna har sin egen berättelse, vidgar texten till så mycket mer. Exempelvis är nog hunden i berättelsen Eva Stinas idé mer än min, menar Regine Nordström.
Och kanske kommer bilderboksskaparna att samarbeta igen.
- Jag har en bild i huvudet, men har inte haft tid att skriva ner den berättelsen. Det är från samma tid men högst osäkert om Kälda kommer att finnas med. Hon har nog annat för sig, men blir det en text vill jag gärna att Eva Stina illustrerar igen, säger Regine Nordström.