En bestående artist

Under 1950- och 1960-talet var Bengt Johansson, eller Bengt Djupbäck, alias Jokkmokks-Jokke, artisten på allas läppar. Med visor som Gulli-gullan tog han dåtidens största artistarena - folkparken - med storm och toppade listor över hela landet. Han gjorde sig känd som sångaren som lika gärna uppträdde på såväl ålderdomshem som i folkparken och alltid stod på de svagas och sjukas sida. Han var också en av få artister som både fick gästa Hylands hörna och äran att få ett helt eget TV-program i Här är ditt liv av Lasse Holmqvist i SVT. Sen blev det, helt naturligt tyst. Jokke, förlåt Bengt, avled 1998 i sitt sista hem i Nacka, Stockholm. Men nu har det skett en märklig, rolig och annorlunda revival på internet av den gamle idolens trallvänliga visor. Jokkes tre låtar Rallarsving, Kärlek och Tösen i mitt hjärta ligger etta, tvåa och trea på spraydio.coms lista Visby - som specialiserar sig på popmusik. Han ligger också etta på artisttoppen över de mest önskade artisterna. Spray är i dag en av de allra största och mest framgångsrika portalerna på internet. Journalisten Rolf Nilsén har bevakat nöje och kultur för Norrbottens-Kuriren sedan sent sjuttiotal. Han träffade Jokke ett antal gånger och följde hans karriär på nära håll. - Hemligheten med Jokke var att han kom direkt från skogarna in i artistlivet och var enkel, mycket okonstlad och naturlig. Jokke behövde aldrig bättra på myten om sig själv. Som artist var han kanske "hellre än bra", det var inga långa gitarrsolon när han stod på scenen. Hans styrka var att få folk att trivas, säger Rolf. Jokkmokks-Jokke slog igenom sent i livet. En arbetskamrat till honom på SJ i Jämtland upptäckte Bengts talang för att uppträda och bara månader senare föddes Jokkmokks-Jokke på Nalens scen i Stockholm. Vid 50 års ålder tog karriären rejäl fart med svensktoppsettor och otaliga turnéer. Ett scenario som Rolf Nilsén har svårt att se hända i dag. - Det finns nog inte samma utrymme i dag. Det senaste fenomenet vi såg i samma genre var väl Eilert Pilarm och det har funnits några sådana artister genom åren, men det vanliga är att de håller något halvår. Jokke höll betydligt längre än så har han ju bevisat, kanske beror det på blandningen av "töntfaktor" och att det finns ett slags behov för den här typen av musik. Om man så vill, ett behov av saker som är ursprungliga och äkta. Under sin tid på jorden blev Jokkmokks-Jokke aldrig rik på sina framgångar. Han var väldigt givmild och gav hela tiden bort sina intjänade slantar till välgörande ändamål. Själv levde han och hustrun Hildur på sin vanliga pension. Jokke som kallade sig själv godtrogen, berättade för Kuriren 1994 om hur han blev lurad under sina år som artist. - Jag tvingades en gång skriva ett kontrakt för folkparkerna, det innebar som mest 500 kr per framträdande och då var jag tvungen att betala ackompanjatörer och resor. Jag minns att jag besökte 19 platser en midsommar, sa Jokke. - Svårt att säga om jag misstog mig på mitt värde som artist. Arrangörerna tjänade dock grova pengar på mig.