En berättelse om vintern i människor

Andrea Lundgren från Boden debuterar med romanen I tunga vintrars mage.

ROMANDEBUTANT. Andrea Lundgrens debutroman utspelar sig bland annat i ett snöklätt nordligt                         landskap. Boken handlar om pojken Riga som växer upp med en stor och kännbar förlust.

ROMANDEBUTANT. Andrea Lundgrens debutroman utspelar sig bland annat i ett snöklätt nordligt landskap. Boken handlar om pojken Riga som växer upp med en stor och kännbar förlust.

Foto: Eija Dunder

Kultur och Nöje2009-12-30 06:00
Det började med ett fragment av en bild - en liten pojke springer ut i vinternattens snö på jakt efter sin mamma. En förtvivlans bild av utsatthet och ensamhet som nu utgör det första kapitlet i Andrea Lundgrens debutroman I tunga vintrars mage som om några veckor kommer ut på förlaget Natur och kultur. - Jag såg den där pojken framför mig. Drömde om nätterna att jag var han. Så började det, säger Andrea Lundgren som i somras satte sig i lekstugan nere vid älven i Vittjärv och skrev igenom sin roman en sista gång. Då visste hon redan att hon skulle bli en av vårens författardebutanter, beskedet kom redan efter tre månader från förlaget. - Det var en helt ofattbar känsla när de ringde. Jag är ju mycket medveten om hur svårt det är att bli antagen, tänker att jag hade en del tur. Att skriva en roman är en lång och komplicerad process, inget man övar sig på. Särskilt om man som jag är mycket självkritisk och lever med känslan av att det jag skriver aldrig blir riktigt klart, det finns alltid saker man kan förbättra, ändra på. Så jag tänkte att det var lika bra att skicka in mitt manus till några förlag, annars kanske det aldrig hade blivit av.
Våren tillhör visserligen av tradition författardebutanterna, men när förlagen ska spara märks en tydlig minskning. Tittar man i Svensk bokhandels vårkatalog hittar man endast 16 nya skönlitterära namn, jämfört med våren 2009 då antalet debutanter uppgick till över 40. En av 16
För Andrea Lundgren var det länge musik som gällde och hon gick bland annat gymnasiets musikestetiska program i Boden. - Jag har i och för sig alltid skrivit, men när jag flyttade till Stockholm efter gymnasiet började jag mest av en slump en skrivarlinje på Sundbybergs folkhögskola. Där insåg jag att skrivandet var det roligaste och sedan dess har jag hållit på. Till vardags studerar hon litteraturvetenskap på Stockholms universitet. Hon har alltid läst mycket, bland favoritförfattarna finns Torgny Lindgren och Jeanette Winterson, och studierna har också lett fram till ett stort intresse för teoretiska diskussioner om litteraturen. Om en pojke
- Jag har funderat på att gå vidare med studierna, kanske doktorera. Men nu när jag fått min roman antagen upplever jag det som en viktig bekräftelse och allt känns hoppfullt. Att jag fått det utrymmet, att jag kan fortsätta. Just nu är skrivandet det viktigaste för mig och det jag vill ägna mig åt. Genom åren har hon skrivit en del poesi och noveller - några har publicerats i Ponton, en litterär tidskrift för unga. Men i prosan tycker hon sig ha funnit ett uttryckssätt som passar henne som gärna skriver i ett intensivt flöde, som hon sedan tar itu med och styckar upp. Romanen I tunga vintrars mage handlar om en den lilla pojken Riga som växer upp till en ung man och som ständigt söker efter den mamma han en gång förlorade. Ett sökande som tar sig många och emellanåt väldigt irriterande uttryck. En tydlig röst
- Ibland har jag önskat att jag kunde slå honom på käften, så arg har jag blivit. Men eftersom första delen av boken handlar om Riga som barn kunde jag lättare förstå det överkänsliga och gnälliga, hela tiden se barnet i honom. Den här karaktären högg sig fast i mig, kändes viktig. När jag skrev följde jag bara med honom och där kom berättelsen, säger Andrea Lundgren, som förstår behovet av stora berättelser. - Det bästa är väl om man kan kombinera djärva formexperiment med riktigt bra berättelser, men själv har jag inte tänkt på min roman som form utan bara följt en tydlig röst kring mina karaktärer. Jag är förtjust i språk och poesi, men också i kroppslighet. När jag skrev om Riga som barn var det viktigt att skriva i presens, eftersom han är så liten att han inte har någon tidsuppfattning, lever i nuet. Dessutom är det rumsliga med höga stolsben och vuxna som tilltalar honom långt däruppe betydelsefullt. Det fysiska är viktigt för känslan, för att man ska känna igen och komma ihåg. Till det kroppsliga i Andrea Lundgrens roman måste också vintern räknas. Kölden, vintern i människorna, snön som bränner som eld och varm sand. - Bokens kärna är nordlig, men halva romanen utspelar sig söderut, säger Andrea Lundgren som hoppas kunna sätta sig i lekstugan vid Luleälven igen nästa sommar för att skriva. - Jag håller på med lite olika grejer, men först till sommaren blir det allvar.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!