Hon hade nyligen avslutat samarbetet med kollegan Per Nilsson - ungdomsromanen I det här trädet som utkom 2010 - och kände åter suget att låta den alldeles egna pennan diktera villkoren för en berättelse.
- En sak som jag hade tänkt på länge var att skriva om en människa som finns i en relation som inte innebär försoning. I det här fallet visste jag ganska snart att det skulle handla om Tora och hennes mamma, säger Katarina Kieri.
Och Tora, ja, hon dök upp i tanken under en höstpromenad.
- Vägen fram till en bok är sällan enkel och sällan lätt att beskriva. Det är väldigt många impulser och tillfälligheter som sammanfaller.
Välja sin väg
Mellan dig och dig skildrar en 17-årig gymnasieelevs vardag i det känslomässiga gränslandet mellan liten och stor, barn och vuxen. Toras mamma har flyttat ut på vischan med en gris och i relationen till pappan glappar kontakten. Visst finns där trygghet och omtanke, stundtals även ömhet, men lika ofta hopplöshet. I Toras inre finns ett konstnärligt driv som utmanar pappans begreppsvärld.
- Man förstår att hon går en annan väg i livet än vad hennes föräldrar har gjort. Hon har redan gjort en egen liten klassresa. Det var inget huvudärende men tankar om klass och tillhörighet finns hela tiden där. Den bärande historien i boken är utforskandet av vänskap och kärlek, säger Katarina Kieri.
Stora delar av berättelsen kretsar kring känslorna inför vännen Ivar, som ömsom söker kontakt men ömsom tycks röra sig bort, och förälskelsen i skolbibliotekarien Sven som plötsligt kliver in i Toras privata sfär. Genom boken löper en lång dikt i vilken Tora rad för rad sätter ord på den härdsmälta som blir kulmen i sökandet efter tydliga relationer.
Katarina Kieri, som inledde sin karriär med diktsamlingen Slutet sällskap, ger sin romanfigur nyckeln till verktygslådan hon själv öppnade redan som barn. I Tora finns, liksom kanske en gång i författaren, konflikten i att bryta klassmönster.
Fattade beslutet
- Jag tror att jag alltid har haft ett stort behov av att uttrycka mig. Jag lärde mig läsa och skriva tidigt, men jag kommer inte från en miljö där man blir författare. Under tonåren skrev jag mycket och publicerade mig hejvilt. Men att jag skulle gå och bli författare, det såg jag inte framför mig. Men det var tydligt när jag väl bestämde mig. Jag var 25 år och hade hunnit göra andra saker, tappat bort skrivandet lite och var osäker på om jag landat rätt i livet. Då kom det, jag ska skriva! Det är det jag kan bäst, säger Katarina Kieri.
Sedan dess har hon skrivit. Och skrivit. Och skrivit. Poesi, prosa, dramatik och en mängd tidningskrönikor i Norrbottens-Kuriren och Norrtälje tidning. Katarina Kieri är uppvuxen i Luleå och sedan några år bosatt i Norrtälje.
Hon har gett ut barnböcker, ungdomsromaner och vuxenromaner - men tycker själv att genregränserna är lite för skarpa. Prosa är prosa och när det kommer till läsning är åldern oväsentlig. Berättelsen om en ung människas kamp för rätsida på sina relationer kan likafullt erbjuda identifikation för en vuxen läsare.
- En del författare har en tydlig mottagare framför sig och skriver utifrån det på ett visst sätt. Jag ställer mig aldrig frågan hur läsaren ska uppfatta det, utan försöker hela tiden vara sann mot mig själv. Det finns så många föreställningar om vad en ungdomsbok ska vara. Ibland blir vuxna människor förbryllade över att fängslas av en ungdomsbok: "men det här är ju inte skrivet för mig". Man gör det till ett problem att man tycker att boken är bra. Jag har alltid tänkt att böcker hittar sina läsare oavsett ålder.
Höja statusen
Katarina Kieri tycker att det är dags att böcker riktade till barn och ungdomar får tillträde till de arenor, exempelvis tidningarnas kultursidor, där vuxenlitteraturen sedan urminnes tider är självklar.
- Barn och unga har inte så hög status i samhället vi lever i, vilket avspeglar sig i kulturen. Man kan säga fina saker som man inte riktigt lever upp till. Om det är något det här landet slår sig för bröstet för så är det att vi har en god tradition av barn- och ungdomslitteratur. Men det betraktas som en annan sort och mäts efter en annan skala. Man pratar om litteratur och sedan om barn- och ungdomslitteratur. Recensionerna är ofta bara händelsereferat. När det gäller barn- och ungdomsböcker pratas det väldigt lite om konstnärliga värden, stil och språk. Det behövs för att litteraturen ska kunna utvecklas, säger hon.