Nämn Aretha Franklin och de allra flesta tänker r-e-s-p-e-c-t och Motowns patenterade trummönster i bakgrunden. Och visst, Aretha gjorde de allra flesta av sina största låtar under 1970-talets soulvåg, med hjälp av hitfabriken Motowns studiogenier.<br>Men få vet att hon även gjort en av tidernas bästa discoplattor, tillsammans med nyligen avlidne demonproducenten/smörsångaren Luther Vandross.<br>Nämnde Luther skräddarsydde Get it Right-plattan åt Aretha år 1983, mitt i discons guldera då grupper som Kool And The Gang och producenter som Nile Rodgers ägde golvet på världens (då) hippaste nattklubb Studio 54. I dag har många musikkritiker ett kluvet förhållande till discon och dess guldår. Jag kan förstå varför, och ser också många likheter mellan disco och dagens ungdomshype à la hiphop, inte minst urvattningen.<br>Discomusik var (är) så mycket mer än sönderspelade listrefränger som Daddy Cool eller I Will Survive. Precis som hiphop är så mycket mer än sexistiska Nelly-videos och poppiga Scott Storch-stråkar.<br>Luther Vandross lyxförpackade pianoslingor i 115 bpm (beats per minute) och Arethas raspiga röst på spår som Get it Right, Pretender, Better Friends Than Lovers och I Got You Love är själva anledningen till att vocal och soulful house-musik fortfarande dominerar dansgolv in på 2000-talet.<br>Grupper som Alcazar och Afro-Dite har 1983 att tacka för att de överhuvud taget har en karriär. Och att de säljer skivor till vanliga Mr Music-samlare bevisar också att svennarna egentligen redan upptäckt discons storhet. De vet bara inte riktigt vad det är de lyssnar på.<br>
