Litteratur
– En ganska vardaglig berättelse om en man som levt hela sitt liv i Luleå, säger författaren Hans Olov Ohlson.
Romanen Sånt som händer tar sin början vid altarskåpet i Gammelstads kyrka när huvudpersonen Alf begraver sin fru. En klenod som sedan återkommer under romanens gång.
– Jag blev fascinerad av altarskåpet och dess mysterium när jag och Peo Rask skrev boken Luleås stadslära, säger Hans Olov Ohlson.
Altarskåpet, som är 500 år gammalt, har ett avtryck av en avhuggen hand på baksidan som man tror är någon av hantverkarnas eget avtryck. Och precis som Hans Olov Ohlson själv, hyser också bokens huvudperson Alf samma nyfikenhet över detta skåp.
– Det är ingen kriminalhistoria, även om det förekommer en del mysterier. Snarare en roman om kärlek, sorg och saknad.
Alf som tvingats till förtida pension, har hela sitt liv jobbat som tjänsteman på Luleå kommun. Han bor någonstans på Östermalm och börjar under sina 200 sorgedagar med att vandra runt Skurholmsfjärden, för lulebor känt som Blodomloppet. Och många vandringar blir det, i olika väder, där Alf i flera tillbakablickar skådar ut över fjärden och hans barndoms minnen från uppväxten på Skurholmen och Örnäset.
Även paviljongen nedanför ålderdomshemmet Sundsgården vid Seminariets förskola har sin roll att spela i berättelsen. Det är också här som förlaget Black Island Books valt att förlägga presskonferensen där Hans Olov Ohlson läser högt ur romanens del där en rödklädd person står just i denna paviljong. En kvinna ska det visa sig som har sin roll att spela för bokens utveckling.
– Precis som inom all fiktion finns drag av verkliga personer. Det är ingen nyckelroman, men det finns exempelvis en del av mig i Alfs bortgångna fru och precis som Alf är jag uppvuxen på Skurholmen. Han är också lite äldre än mig, men tankarna kan nog kännas välbekanta för alla som passerat 60 år, menar Hans Olov Ohlson.
Alf beskriver han som en mycket ensam person. Han har en son i Trelleborg som han har dålig kontakt med och inga barnbarn som förgyller ålderns höst.
Och när de 200 sorgedagarna är över, som började i slutet på augusti, har Alf hamnat nere på kontinenten, ett antal promenader, mänskliga möten, minnen och mysterium senare.
– Men miljöerna kommer nästan uteslutande från Luleå. Alla lulebor kommer att känna igen sig, säger han.