Jag vet inte vilket som dominerar romanen Med sina läppars svalka , men den gör sin värld med tre stopp, Grekland, Australien, Sverige.
I tiden pendlar den mellan nuets Sverige och allt det där andra, Greklands tunga 1900-tal och en mors hela minne. Modern bevittnar just sin dotters smärtande skilsmässa, den pågår som värst i det vanliga Sverige och får sina proportioner av krig, deportationer, grymheter och världshistoria i modersarvet. Ett helt liv, en hel kärleks berättelse, mängder av arbete och världens stora händelser.
Det är en splittrad roman där krafterna ibland viker, men där handlaget och omsorgen segrar i längden. Den berättar om Elena, flickan från byn Gyllene Källan i Grekland, hon som räddas av prästen i byn när modern förs bort för att skjutas av partisaner eftersom hon haft ett förhållande med en tysk officer. Som gifter sig med byns lärare Giannis, emigrerar undan Greklands elände till Australiens möjligheter, emigrantkontinenten. Som återvänder till Grekland för att finna att Grekland inte riktigt var redo, hör berättelserna om Sveriges jobb och Sveriges socialism och emigrerar slutgiltigt. Till Viskafors gummifabrik.
Som alltid i Kallifatides böcker bärs även denna fram av hans filosofi och humor, hans drastiska förmåga att fånga livsvisdomen i en grekisk (översatt) ordvändning. Denna hans ljusa humanism fungerar alltid. Det fungerar inte riktigt lika bra i de historiska övergångarna, det är ju en roman om verkliga händelser men påhittade människor. Just så var Grekland efter kriget, just så var emigrationen till Australien, generalernas kupp1967, eller nedläggningen av Viskafors gummifabrik 1990.
Detta ramverk presenteras aningen stelt, påbjudet. Sedan rullar romanen igång igen, spinnande runt den ihållande passionen mellan Giannis och Elena, den har sin glädje i språket, i den dubbla blicken som gör att allting går att jämföra och förstå, i den oföränderliga optimismen. Kallifatides är en berikande författare. Det framåtvända porträttet är Elenas, den vackra, kloka och uthålliga som passande nog transformeras till ikonmålare innan boken slutar. Det bortvända är maken Giannis, byskolläraren med sin politik, sin manlighet, sina skuggor och en gestalt som liksom slukas av samhällets förväntningar hela tiden, det svenska, det australienska, det grekiska. Kort sagt av världens berättelse.