Elevernas läsning måste breddas

Efter två år som gymnasielärare har litteraturvetaren Helen Schmidl i Uppsala gått till botten med ungdomars läsning. I sin avhandling studerar hon hur elever i årskurs åtta tänker när de läser, men också hur undervisningen i fyra olika skolor fungerar. - Lärarna måste börja där eleverna står, så att de har någon möjlighet att hänga med. Men det ska absolut inte innebära att man bara läser den typ av litteratur som eleverna läser på fritiden. En väldigt viktig uppgift är att försöka bredda deras litteraturval och ge dem verktyg för att kunna läsa och analysera olika typer av texter. Fick eleverna för få utmaningar? - I några av klasserna var det så, det var eleverna själva som fick välja, då blir det ju den litteratur man gillar att läsa på fritiden. Vore det bra med en fastlagd litteraturkanon som rättesnöre? - Det jag menar är att klasserna ser så olika ut, eleverna har så otroligt olika förhållande till litteratur och kunskap om den. Jag tror inte man kan säga att alla elever ska kunna läsa samma texter, man måste utgå från sin klass. Men det är klart, har man en kanon med stort antal böcker går den säkert att vinkla så att den kan passa de flesta. Men jag kan inte säga att en kanon är ett nödvändigt verktyg. Vilken är din huvudinvändning mot undervisningen? - Att eleverna inte förmås att bredda sin läsning. Vad läste de? - Det var väldigt vanligt med samtidsrealistiska böcker, böcker som utspelas i nutid, som handlar om ungdomars tillvaro. En del läste i teman som fantasytema, i en annan klass hade man klassikertema med klassiska äventyrsskildringar.

Elevernas läsning måste breddas

Det duger inte att bara propsa på bra eller fin litteratur. Lärarna måste utgå från eleverna. Det är en av slutsatserna i Helen Schmidls avhandling Från vildmark till grön ängel där hon undersöker läsning och undervisning i fyra högstadieklasser.