Elegant om ett mysterium

Enligt Bo Gräslund hette han Sven Delblanc, en av Sveriges största författare, vilket också tål att upplysas om eftersom han nu varit död i 17 år och är bortglömd. Gräslund är professor emeritus i arkeologi och bevisar, med en slags kriminologiskt-litterär metod att så måste vara fallet. Han gör det så elegant, grundligt och vackert att undertecknad recensent kapitulerar utan villkor. Elva deckare blev det av Balderssons hand, efter 1990 är allt tystnad. Deckarna är hantverksmässigt höglitterära, roliga och kallades en gång politiskt spetsiga. En bildad humanistisk herre måste ha skrivit dem, det är tydligt, en som är akademiskt insatt, enormt beläst. Och som dessutom har viss inblick i de korridorer som kallas maktens. Spekulationerna och avslöjandena har varit många under åren. Gräslund kan presentera flera sidor över alla de kandidater som skrivits fram genom åren, från Astrid Lindgren till Carl XVI Gustaf. Den ena tokigare än den andra, som kandidater betraktade. 15 kapitel senare har han med stilistisk finess och metodologisk skärpa lagt fast namnet Sven Delblanc. Allt tycks stämma, liknelser, språk, lärda anspelningar, humor, akademiskt skvaller, kunskapen om persiska mattor och sörmländskt bondeliv. "Gärningsmannaprofilen" stämmer också och får ett helt eget kapitel, även omständigheterna och indicierna pekar åt Delblancs håll. Namnet Balderson kan vara hämtat från den delblancska exilen i Kanada, en mindre ort däröver heter just så. Böcker av Gräslunds slag är sällan läsvärda, man förväntar sig dunkla samband, sur konspiration och unken populism. Men serveras i stället kvicka, kloka och litterära resonemang kring ett författarskap som var en stor välsignelse till mänskligheten. Och så man längtar efter Delblancs stämma under läsningen, som kunde de döda litteratörerna för evigt stå upp med en ny höstbok.

Elegant om ett mysterium

Det fanns en deckarförfattare som inte hette Bo Baldersson. Det tål att upplysa om, eftersom konjunkturerna på spänningsarenan är snabba och ombytliga. I själva verket hette han någonting annat, namnet var en pseudonym.