Låten nummer nio på Eldkvarns nya skiva Atlantis heter Skuggan av en man som svek och är kanske, åtminstone inom den lätt countrydoftande och vuxet tidlöst svängande genren, årets allra bästa svenska låt hittills.<BR>När jag under min första lyssning på plattan kommer fram till den så trycker jag, lyckligt, på repeat direkt efter att den har slutat. Sedan kör jag den tio gånger till. På den så kallade raken.<BR>?Plura? Jonsson sjunger den eftertänksamma och levnadsmedfarna texten. Efter en stund kommer också dansbandsdrabanten Christer Sjögren in och går i omedelbar clinch med den. Och visst tusan fungerar det ? ungefärligen hur bra som helst också; en stor stund på en ännu större platta.<BR>Atlantis är ju inte precis någon återkomst för Eldkvarn. Gruppen har ju egentligen aldrig varit borta. Möjligen bara tagit en lite längre paus. ?Plura? har dock umgåtts med skrivsvårigheter och tyckte inte att kreativiteten rann till som den skulle längre.<BR>Men när det ändå började pratas om en platta och ?Plura? hade värkt fram tillräckligt många nya låtar, så kallades Jari Haapalainen (Bear Quartet, bland annat) in som producent. Och han har strippat Eldkvarn från allt onödigt fluff och fått till en smashfullträff med Atlantis, som gör den till en av den kära gamla gruppens allra bästa plattor någonsin. Fullt ut i klass med tidigare triumfer som Limbo och Kungarna av Broadway. <BR>Atlantis var ju namnet på den kontinent som sjönk, men fungerar också som en metafor för sånt som har präglat ?Plura? Jonsson i hans liv.<BR>Vilket kan konkretiseras till alkohol, rock?n?roll, öppet störtblödande hjärtan, spruckna relationer, sår utan skorpor som täcker dem och annat av den sorten.<BR>Minnen. Alltså. Retroaktivitetsbransch-en, revisited. Helt klart.<BR>?Plura? Jonsson har passerarat livets första 50 stationer och börjar nu också se dem på ett annat sätt än han tidigare kanske var förmögen att göra.<BR>Nu har han skrivit några av sina allra bästa låtar någonsin och det är den episkt omfattande balladen M/S Alkohol, den kärleksfulla Dylan-pastischen Man över bord, den ohyggligt starka Minnenas hotell och (som sagt var) Minnet av den man som svek.<BR>Broder Carla Jonsson släpper fram Konfettiregn och där är Håkan Hellström med och ?sjunger?.<BR>Werner Modiggård blixtdundrar bakom trummorna, Claes von Heijne spelar bländande orgel och Tony Thorén har basen som sin bäste vän. Återstår bröderna Jonsson. Och Jari Haapalainens självklara produktion.<BR>Summeringen är att Atlantis är en alldeles pretentionsbefriad platta med stark närvarokänsla. En sån som man lever sig med i och identifierar sig så gott som hundraprocentigt med. Ni kommer att bli arga på er själva om ni inte tar till er den. Gör därför just det. Redan under denna dag, som ni tar del av denna text.<BR>
