Eldkvarn behöver Jari

Eldkvarn upplever en ny vår. Per "Plura" Jonsson och hans mannar släpper i början av april Svart blogg, ett album som låter modernare än vad gruppen gjort på länge. Och jodå, som titeln antyder har Plura hoppat på bloggtåget. - Det är liksom bara att sitta och bita ihop, det är ett jävla kämpande. Orden är Pluras när han beskriver relationen till låtskrivandet. För trots att Eldkvarn år 2007 låter som en grupp i harmoni och konstnärlig medvind så verkar inte skapandeprocessen direkt bli lättare. - Nej fy fan, ofta skäms jag och tycker att det blir skitdåligt, jag vill inte spela upp det för någon. Men så gör jag det till sist ändå och så säger folk "fan vad bra det var" och jag tänker "yes, jag har lurat dem en gång till", haha! En ny generation Tre femtedelar av Eldkvarn har dykt upp till intervjun, förutom Plura även broden Carla Jonsson och Tony Thorén - ursprungstrion som började spela ihop 1971. De verkar ense om att gruppens nytändning beror på två saker - att Plura har hittat en ny låtskrivarlåga samt att en ny generation musiker, med Håkan Hellström i spetsen, har upptäckt deras gamla musik. - Att Håkan sa att vi var hans favoritband har betytt mycket. Jag gillar verkligen de här grabbarna som är som ett kollektiv från Göteborg - Håkan Hellström, Broder Daniel och ... vad heter han som är ett enmansband nu ... Theodor Jensen ja, i The Plan - de gör ju samma sak som vi gjorde en gång, fast i en ny generation, säger Plura Jonsson. Bloggar självutlämnande På tal om modernt - Plura har alltså börjat blogga. Hur det gick till är en associationshistoria i flera led. Han såg ett reportage om Bodil Malmstens bloggbok "Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig" på TV. Det ledde först till att han skrev låten Blues för Bodil Malmsten men i ett senare skede även skivans avslutningssång Svart blogg. Och under ett samtal på skivbolaget om albumets namn slängdes idén fram - "det vore jäkligt ball om du skrev en blogg också". - Blåögd som jag är sa jag ja, suckar Plura innan han fortsätter: - Men det är jättekul faktiskt, att slippa det eviga rimmandet är en befrielse. Det finns en gräns för hur många gånger man kan rimma natt på hatt och katt. Du är rätt självutlämnande när du bloggar. Finns det inte en risk med det? - Jag trodde inte det, inte förrän det dök upp en människa som började kommentera som vi fick stänga av till sist. Jag räknade inte med att folk skulle ha fixeringar, men då förstod jag att det finns idioter där ute, säger Plura och sneglar på affischen bredvid honom för Fredrik Strages reportagebok Fans, som just handlar om när idolbeundran går för långt. - Jag har inte läst den där själv, men min tjej och son har gjort det, och den ska tydligen vara skitbra. Men så är ju Strage östgöte också, säger Norrköpingssonen Plura Jonsson..