Det är där revan för de universella demonerna som vill strikt ordning och som ska ta sig in i vår värld finns. Och när det sker kommer mänskligheten att gå under - eller som Minoo, en av de fem häxorna i berättelsens centrum, säger: "För det råder ingen tvekan om att mänskligheten och den här kaotiska världen aldrig kommer att klara demonernas inträdesprov."
Det är också den revan som Minoo och hennes medhäxor, vilka tillsammans bildar Den utvalda, har i uppdrag att täta. Något som bara kan ske på en viss plats och vid en viss tidpunkt när magin är som starkast. Detta är också kanske, men bara kanske, fabeln i denna svit om ungdomarna och deras vuxenblivande i Engelsfors - en vanlig mellanstor industriort i nedan.
Men man kan inte vara säker eftersom det ganska snabbt visar sig att både den första delen Cirkeln, som av ungdomarna i Bokjuryn nyligen utsågs till den bästa boken 2011, och fortsättningen Eld är full av annat intressant helt oberoende av magi. Det handlar bland annat om etiska frågeställningar och inte minst samhällsfrågor som korrumperande makt och sektbildning. En central fråga för alla som går i skolan, kanske särskilt på mindre orter där det inte går att fly, är mobbningens mekanismer och vad den gör med människor.
Det är också i den vi hittar romanernas egentliga ärende om tolerans och tillåtelse. Bland häxorna finns mobbare och svårt utstötta, blyga och utlevande - ja, helt enkelt sådana som aldrig skulle ha några förutsättningar att bli kompisar i ett vanligt Engelsfors. Det är enbart magin som tvingar dem att samverka. De delar nämligen på sex starka element som ger dem olika slags "superkrafter".
Det som gör romanerna märkvärdiga som litteratur är dock inte språket som är rakt, enkelt och utan konstnärligt signatur, utan förmågan att hantera formen. På ett skarvlöst sätt lyckas författarna sammanfoga de två genrerna man arbetar i, den samtidsrealistiska och fantasyliknande magiska realismen, till något eget. Den spänningsdrivna historien med uppdraget att rädda världen driver läsaren framåt in i det ljuvliga läslusthärliga tillståndet. Samtidigt pågår däremellan den betydligt allvarligare berättelsen med sina igenkännbara problem i lugnt tempo, om än det ibland blir ytterst våldsamt. Och precis som när det gäller uppdraget att hejda apokalypsen, får både läsaren och karaktärerna tillgång till utvecklingen pö om pö, insprängd som en fras lätt att fladdra förbi. Det är elegant gjort och förtjänar uppmärksamhet liksom att författarna trots att mycket av det som sker berättas, sådan är ju oftast spänningsromanen, ändå lyckas rymma en hög grad av gestaltning. Vi får se genom huvudpersonernas ögon, känna genom deras hjärtan.
Riktigt intressant blir det när häxorna tvingas byta kroppar med varandra, ett litterärt experiment som även prövades i Schiefauers augustprisbelönade Pojkarna från 2011.
I Eld drar det våra samtida möjlighet att pröva identiteter på nätet eller operera oss till någon med en annan kropp än den vi tilldelats - eller den mer klassiska att kunna ta djurhamn - långt vidare. Det tvingar verkligen de fem häxorna att lära känna varandra inifrån för att samla den kraft som behövs för att klara sig mot det maktgalna Rådet - och måste ha varit samma utmaning för författarna att skapa som för läsaren att hänga med i. Snyggt genomfört blev det dock.
Och ja - jag erkänner.
Cirkeln och Eld förför.
Nu väntar man på trean.
För det är inte över.