Elbow - Leaders of the free world

Elbow Leaders of the free world V2 Engelska Elbow bildades för 14 år sedan och klämde ur sig debutskivan, den täta men fjäderlätta Asleep in the back, 2001. Med andra ord var de inga ungdomar då och de är de inte nu heller. Det är en hyfsat mogen aura som omgärdar Elbows lätt pedaltonsaktiga popmusik. Akustisk gitarr och piano vilar i botten, sedan adderas varierande grad av kraft i form av elgitarrer och smattrande trummor till ljudbilden. Melodierna är känsliga och arrangemangen är noga uträknade, gräver man lite upptäcker man lager av ljud staplade och ihoppusslade till intressanta, om än rätt snälla, texturer. För speciellt elakt blir det inte, heller inte så mörkt som det stundtals var på debutskivan. Elbow simmar lite i samma pöl som Coldplay vad gäller attityd. Eller brist på attityd. Och med stor konkurrens från Coldplay skulle jag bli förvånad om det blir några stora rubriker kring något som har med Elbow att göra. Synd, för Elbow har i mitt tycke en mer särpräglad känsla för riktigt intressanta melodier, sådana som känns både nya men samtidigt märkligt bekanta, än de tråkiga arenapopparna Coldplay. För det här är inte arenamusik, det må vara tillfälligt storslaget, men går aldrig över gränsen till pompöst och svulstigt. Men då var det det där med frånvaro av attityd. Skivan tar upp stora ämnen som kärlekstrubbel, George W. Bush som åttaåring och ännu mer kärleksbekymmer men ändå lämnar aldrig musiken den där pösiga engelska skinnfåtöljen. Viljan finns nog. Men uppror är för ungdomar.

Elbow - Leaders of the free world

"Elbow simmar lite i samma pöl som Coldplay vad gäller attityd.Eller brist på attityd", tycker Norrbottens-Kurirens recensent Axel Björklund och ger Elbows Leaders of the free world tre Kurirhästar.

"Elbow simmar lite i samma pöl som Coldplay vad gäller attityd.
Eller brist på attityd", tycker Norrbottens-Kurirens recensent Axel Björklund och ger Elbows Leaders of the free world tre Kurirhästar.