Egna musikaliska idéer bakom framgången
Man ska inte underskatta en personlig ståndpunkt. Särskilt inte när det gäller musik.
TURNERAR TILLSAMMANS. Saxofonisten Anders Paulsson och dirigenten Eva Ollikainen turnerar med Norrbottens Kammarorkester med musik av Mendelssohn, Piazzolla, Eliasson och Dvorák. Foto: Andreas Wälitalo
Foto: Andreas Wälitalo
Kommer att tänka på den där historien, som också finns återgiven i programbladet till Norrbottens Kammarorkesters kommande konsertturné, under ett samtal med solisten Anders Paulsson och dirigenten Eva Ollikainen. För har de en minsta gemensam nämnare så torde det väl vara just en egen personlig musikalisk ståndpunkt. Den kommer tydligt till uttryck i saxofonisten Anders Paulsson. Han som en gång valde ett instrument - sopransaxofon - mycket ovanligt i klassiska konsertsammahang. Att det skulle bli just saxofon visste han tidigt. När han väl betat av blockflöjt och obligatorisk klarinett och nått fram till det åtråvärda instrumentet ville han lära sig allt, alla möjligheter saxofonen gav. Därför blev det klassisk musik. När han efter långa studier debuterade på Carnegie Hall i New York 1992 fanns det egentligen bara ett konstmusikaliskt verk skrivet för sopransaxofon. Musikskatt
- Å andra sidan fungerar sopransaxen bra till en massa olika musik. Mozart, Ellington, jazz, folkmusik, säger Anders Paulsson, som vid det här laget inspirerat ett femtiotal tonsättare att skriva just för honom. - Det är så man måste jobba. Många tonsättare blir glada över att bli tillfrågade och jag känner mig glad över att ha medverkat till att skapa en stor skatt av nyskriven musik. Tyvärr har många stycken bara framförts en gång, trots fina recensioner och bra sammanhang. Tre gånger tidigare har han framfört Anders Elisassons Saxofonkonsert från 2002, ursprungligen skriven för altsaxofonisten John-Edward Kelly och bearbetad till sopransax av Anders Paulsson. Tillsammans med Norrbottens Kammarorkester blir det nu sju på raken under en turné som startar på måndag i Pajala och stannar till i flera av länets kommuner. - Senast framförde jag den i Istanbul. Det är mycket stark musik som står sig, säger Anders Paulsson som många gånger gästat Norrbotten för framträdanden tillsammans med bland annat Erik Westbergs Vokalensemble och Norrbotten Big Band. Ung dirigent
Kvinnliga dirigenter är inget publiken direkt vant sig vid, även om utvecklingen gått framåt. Vid det här laget har Eva Ollikainen hunnit fylla 27 år, men redan som 25-åring hade hon hunnit skaffa sig ett visst rykte efter att ha dirigerat ansedda orkestrar som Philharmonia Orchestra i London och haft uppdrag både i Japan och USA. I Sverige - där hon också studerade ett år på Musikhögskolan i Stockholm innan hon enligt egen utsago fick sparken - har hon dirigerat alla stora symfoniorkestrar, inklusive Filharmonikerna och Sveriges Radios, och många av de mindre. - För att bygga upp sin karriär kan man göra på två sätt. Man kan skaffa sig en internationell agent som parar ihop en ung dirigent med en världsstjärna. Eller så arbetar man på i olika sammanhang och utvecklar sig i lugn och ro. Som dirigent måste man praktisera, det räcker inte med att sitta hemma och öva. Jag hade en agent i London en period, men det passade inte mig, säger Eva Ollikainen, som i många sammanhang beskrivs som en kommande stjärndirigent. Hon kommer från Helsingfors där hon studerat vid Sibeliusakademien för bland annat Jorma Panula, vilket osökt för tankarna till det som brukar kallas för det finska dirigentundret och en ganska lång tradition av framgång inom området. - Många har missförstått det där. Den enda tradition man kan tala om är att Jorma Panula alltid låter sina elever vara sig själva och uppmuntrar dem till att komma med egna musikaliska idéer. Det är en ovanlig inställning eftersom många bara vill att eleverna ska överta deras. Det är väl det som är bakgrunden till framgången.
Så jobbar vi med nyheter