Egensinnig scenkonstnär bjuder på socker

De som såg henne sätta tänderna i Wagneroperornas väldiga sopraner - föreställningen Miss very Wagner gick på turné i Norrbotten för några år sedan - torde förstå vad jag menar. Där använde hon klänningar som segel, stormade in iförd hjälm och svärd och var på samma gång otroligt rolig och storstilat skör. Sveriges internationellt mest kända performanceartist brukar hon kallas, men i en tidigare intervju minns jag hur hon värjde sig mot epitetet. Menade att det mest bara är i Sverige vi är så noga med genrebeteckningar, utomlands brukar man kalla det hela scenkonst kort och gott. - Men det är klart att man vill veta vad det är man kanske ska gå och se. Föreställningen Sweet ligger väldigt nära revy eller kanske kabaré, den bästa formen som finns. En blandning av olika saker, ståupp, musik och små historier, där allt flätas ihop, precis som i livet. Så skulle jag vilja beskriva min föreställning, säger Charlotte Engelkes. Första egna
Sweet var den allra första föreställningen hon skapade helt på egen hand. Den hade premiär på Deutsches Schauspielhaus i Hamburg 2000, där den låg på repertoaren ett år. Sedan tog annat vid, Sweet fick vila några år. - Sedan tog jag upp den i något sammanhang igen och då blev det världens rusning. De senaste åren har jag spelat den i Taiwan, Frankrike, Tyskland, Holland, Belgien, Norge och Danmark och i våras hade den Sverigepremiär. Till Sweet har hon själv skrivit både musik och texter. Dessutom regisserat. - Eftersom det var det första jag gjorde helt på egen hand tyckte jag att det var för stort att kalla mig regissör. I min föreställning, som utgår från tre kvinnor som liksom finns i mig själv, kal-
lar jag mig istället för regissörens fru, du vet "the director’s wife", som de säger i USA. Det lät tryggare, säger Charlotte Engelkes som ofta talar engelska i
sina föreställningar. Språket inget hinder
- Jag arbetar ofta utomlands. Men min engelska är inte svår, utgör inget hinder. I en krönika skrev Dagens Nyheters musikskribent Martin Nyström att han önskade att Charlotte Engelkes skulle iscensätta Peterson-Bergers Arnljot med Anna Vnuk som frösöblomster, för att få ett slut på snacket om den klassiska musikens förmodade död - inte bara apropå hennes bekantskap med Wagner utan kanske också för den hon gjort med Schubert i Forellen and me. I helgen intar hon tillsammans med konstnären och kompositören Leif Elggren Stockholms konserthus för en "hybridkonsert" med det tjusiga namnet Concert for a lost Queen. - Där har vi byggt egna instrument, du anar inte hur många. Vi kallar det hela en räddningsinsats i sex satser. Hoppas få turnera med den också.

Egensinnig scenkonstnär bjuder på socker

Det är inte så enkelt att beskriva Charlotte Engelkes egensinniga scenkonst.