Ed Ruscha gör det banala till konst

Bensinmackar, reklam och meningslösa fraser. Det banala, klyschiga och anonyma får ny - ofta oroväckande - betydelse i den amerikanske konstnären Ed Ruschas verk.- Jag inspireras av i princip allt, även sådant jag hatar, säger han.I många år har Moderna museets chef Lars Nittve drömt om att få ställa ut Ruschas målningar. Och nu, strax innan han själv lämnar museet, är drömprojektet i hamn. Den 29 maj invigs Ed Ruscha: Femtio år av måleri, en utställning som med Nittves ord presenterar "en av de absolut viktigaste nu levande konstnärerna".- Han gör det mesta man kan göra av det vi kallar bildkonst säger Lars Nittve.Visuellt brus
Det visuella bruset - alla bilder, all information som möter samtidsmänniskan en vanlig dag, är Ed Ruschas outsinliga inspirationskälla. Ett glas mjölk, en solnedgång i bjärta vykortsfärger, en värktablett, ett alldeles vanligt ord som "chef" eller "radio" blir i hans händer till gåtfulla budskap om den tid vi lever i. Inte sällan anar man en viss samhällskritik i hans målningar, men själv ser Ed Ruscha inte sina verk som politiska.- Jag har en politisk hållning, men jag tycker inte att min konst är medvetet politisk. Man kan säga om mitt verk Japan is America att det är politiskt, antar jag. Det kom vid en tid när jag tyckte att Japan höll på att bli USA och ta över USA, säger Ed Ruscha och fortsätter:- Det är så långt som min hållning sträcker sig. Jag har inget politiskt budskap.Han är 72 år, men framstår som mer vital än många 30-åringar. Ed Ruschas konstnärskap är långtifrån avslutat, det sträcker sig i en lång, oavbruten linje från de första åren på konst- och reklamskola i Los Angeles till förra årets fotobok om beatförfattaren Jack Kerouac.Los Angeles har över huvud taget haft stor betydelse för Ed Ruschas konstnärskap. Hit flyttade han som 18-åring från det betydligt lantligare Oklahoma.- Los Angeles är som en förlängning av det faktum att jag är amerikan. Jag föddes i Nebraska och växte upp i Oklahoma, Los Angeles hade en mycket snabbare puls än vad jag var van vid. New York var visserligen centrum i konstvärlden, men verkade rent bokstavligt vara en kall stad.Svåruttalad
Lika svårt som det är att uttala hans namn (rusch-ey) är det att kategorisera hans konst. Vissa ser Ed Ruscha som en tidig popkonstnär, andra som en sen surrealist. Åter andra använder hans experiment med okonventionella konstmaterial som vaselin, blekmedel, lax och svartvinbärspaj som intäkt för att kalla honom konceptkonstnär.1969 tog han en paus från måleriet, med hänvisning till att han inte längre kunde hitta något "budskap" i det.- Det kändes som om allt jag gjorde var att fästa en "hud" av färg på en yta. I stället började jag fläcka målarduken, vilket gav känslan av en mer substantiell verklighet. Jag höll på så i ett år utan att egentligen bli klar med något. Men den fasen övergick så småningom i det jag gör i dag, säger han.