"Publicerbart. Men värt det? " Lappen på manuskriptet vittnar om E M Forsters tvivel. Världen var inte redo för kärlekshistorien mellan två män. Nu, ett sekel efter att han skrev färdigt den, kommer Maurice på svenska.
En fast hand vid bakdelen, precis ovanför skinkorna. Det är 101 år sedan litteraturhistoriens kanske mest kända smekning fick E M Forster att plocka upp pennan och skriva sitt livs roman. Han var på besök hos Edward Carpenter när poetens unge älskare George Merrill lyckades tända en gnista som fick honom att omedelbart börja skriva romanen Maurice.
"Jag hade bestämt mig för att åtminstone i litteraturen skulle två män få bli förälskade och fortsätta att älska varandra (...)", skriver han i sitt efterord från 1960. Då hade synen på homosexualitet förändrats, men E M Forster höll fast vid att den inte fick ges ut förrän efter hans död.
Robert Aldrich, professor i europeisk historia vid Sydneys universitet och författare och redaktör till boken Gay - en världshistoria, läste Maurice som ung student strax efter att den kom ut 1971.
– Fram till dess var det vanligt att skriva om homosexuell kärlek som något skadligt eller rebelliskt, ofta med olyckligt slut. Maurice handlar mer om kärlek än om sex, och på många sätt har samhället haft svårare att acceptera homosexuell kärlek än sex, säger han.
Efter Ett rum med utsikt och Howard's End, till ytan lättsamma romaner om ett småborgerligt liv med afternoon tea och semesterresor till Italien, räknades E M Forster till Englands främsta författare. Han rörde sig i Bloomsburygruppens kretsar, väl medveten om sin egen sexuella läggning. Men homosexualitet var straffbart och sågs som en synd. En del författare kom undan tidens begränsningar genom att skriva om relationer mellan skolpojkar eller låta sina berättelser utspela sig i avlägsna länder eller i historisk miljö. Oscar Wilde skrev om sekelskiftets dandykultur och Walt Whitman om slutna manliga sällskap.
Lyckligt slut
E M Forster däremot ville inte anpassa sig. Det som fick honom att skriva Maurice – med dedikationen Till ett lyckligare år – var en innerlig längtan efter fysisk kärlek och ett lyckligt slut. Berättelsen om Maurices kärlek till Alec är en symbolmättad saga, en privat utlevelse utan politiska förtecken.
Kärleksskildringarna är förvånande frispråkiga, men författaren Ellen Mattson, som skrivit förordet till den svenska utgåvan, tycker att boken är intressantare som roman än som tidsdokument.
– Det handlar om att bryta sig loss ur ett förtryck. De går omkring i stärkta kragar och är så brittiska och hämmade, de har ingen frihet alls. Det handlar om så mycket mer än sexuell läggning.
Närmast normaliserat
När Maurice väl publicerades hade det kommit ett antal böcker med homosexuella teman, ändå ser Robert Aldrich romanen som en knutpunkt mellan den tidiga period då homosexualiteten förkläddes och tystades ner och den senare då man öppet skrev om homosexualitet. Det var på 1970-talet som "komma ut"-berättelserna tog plats, böcker som på 1980-talet följdes av aidsskildringar i litteratur och film. Nu är homosexualitet närmast normaliserad, men en av dagens absolut främste skildrare av gay kärlek, Alan Hollinghurst, har likväl hunnit se attityderna förändras sedan debuten 1988.
– Då såg jag en fantastisk möjlighet att skriva öppet om homosexualitet utan att be om ursäkt. Det hade inte gjorts i romanform i England tidigare och jag kände mig lycklig över att bli en del av den historiska utvecklingen, sade han till TT 2012.
Bokstavligt släktskap
Som författare dras Hollinghurst ofta till tider då det var svårare att vara gay, och i den senaste, Främlingens barn, är släktskapet med E M Forster närmast bokstavligt.
– Han finns där som en bakgrundsfigur. Så länge han levde talade ingen om att han var gay, inte heller han själv trots att han hade kunnat göra det under sina tre sista år. Ändå är det helt centralt när vi läser hans böcker i dag.
E M Forster blev något frispråkigare mot slutet av sitt liv, och han hann uppleva att homosexualitet avkriminaliserades 1967. Vid 84 års ålder var det med ilska han såg tillbaka på sitt liv, som han aldrig kunnat leva som han hade velat: "Jag är så irriterad på det här samhället som har slösat bort mitt liv genom att kriminalisera homosexualitet."