Bangkok Hilton
TV-serie på DVD
Regi: Ken Cameron
Skådespelare: Nicole Kidman, Denholm Elliott, Hugo Weaving m.fl.
Atlantic Film
Nicole Kidman spelar en ung och späd australiensisk kvinna som åker till Bangkok för att leta efter sin försvunna pappa. På vägen dit träffar Katrina fotografen Arkie. De börjar prata och han får henne att bära en väska genom tullen åt honom. Där stoppas Katrina, surprise!, av den thailändska tullpolisen. I väskan hittar de stora mängder narkotika och Katrina skickas till det ökända fängelset Bangkok Hilton. Katrinas egen dom, också döden, kommer direkt. I fängelset hånas hon för sitt turistbeteende men Katrina får en vän i medfången och dödsdömda Mandy.
På utsidan kämpar Katrinas advokat och ambassad med det thailändska rättssystemet för att få henne frikänd.
Bangkok Hilton är en lagom fängslande serie att kolla på när hjärnan går ner till semesterinställningarna.
Det är kul att se Nicole Kidman göra ett riktigt bra porträtt av Kat. I filmer som The Others och senaste Margot at the Wedding är det lätt att lessna på hennes darr-på-läppen-skådespeleri. Nicole Kidman lyckas i Bangkok Hilton få Katrina till att verka småmesig ibland till att i nästa stund besitta stort mod och karaktär.
Till Bangkok Hilton funkar: Helst ingenting. Svält. Möjligtvis kallt vatten i en kanna med is.
Tårpilen
Ulf Lundell
323 sidor
Wahlström & Widstrand
Pocket
Nej, det är inte nya namnet på tågsträckan Stockholm–Boden. Det är Ulf Lundells sidvändare från 1998. Hittar du den på loppis, köp!
Ulf Lundell är inte den som skriver så att ingen förstår. Han lägger ut texten och låter hästkrafterna spinna fritt över sidorna. Självcensur är kanske det enda ord som Lundell inte kan, eller vill, stava till. Kvinnorna stiger ur sidorna i sina svepande klänningar, männen har skaparkris och kan köra hela natten om det behövs. Det är onödigt att generalisera, men lätt att tänka på den värld som Lundell tycks befinna sig i.
Tårpilen är inte lika storstilad som Lundells andra böcker. Hundratals brev är samlade och sammansatta till en helhet, frågor väcks och besvaras i samma sekund. Lenton, bokens huvudperson, skriver breven under tiden som han arbetar med ett antal olika manus. De olika brevmottagarna möter olika sidor av Lenton, på alla möjliga vis.
Tårpilen är en nattbok som går att sträckläsas. Tempot är hastigt och febrigt för att på nästa sida bli segt och kallt. Försvarstal blandas med urskuldande kärleksbrev. Det var inte du, det var jag. Han ber om ursäkt eller går på som en ångvält, men alltid med språklig finess. Genom breven växer berättelsen fram och de luckor han medvetet lämnar är läsupplevelsens eftersmak. Inga punkter, bara rader utan slut.
Till Tårpilen funkar: Avskildhet. Rödtjut. Skrivmaskin. För rätta vi mot världen-känslan läses den helst nattetid då solen aldrig går ned. Springsteen om det inte känns alltför klyschigt. Annars Cat Power eller Electrelane.
Barnens Ö
PC Jersild
Månpocket
Reine åker aldrig på kollo till Barnens Ö som hans mamma bestämt. I stället tillbringar han sommaren ensam i Stockholms innerstad. Men det är inte lika som hemskt som det låter. Stockholm var lite annorlunda år 1975 när boken utspelar sig. När var det horschet kom till plattan? Då förändrades allt, som Stoffe skulle ha sagt. Stockholm är i Jersilds bok ganska småstadstrevligt. Reine tycker det är skönt att ha sluppit kollots alla puckon men inser snabbt att han måste skaffa sig ett jobb för att ha råd med hamburgarna. Det lyckas han med hos ett gäng tanter som behöver hjälp med att skriva texterna på banden till begravningskransarna.
Frågorna poppar upp i Reines huvud som popcorn. Vad händer efter döden? Var är hans pappa egentligen? I ryggsäcken har han packat anteckningsblock, tygapan Jocke och Guinness rekordbok. Med hjälp av de tre sakerna är världen hans. Det går faktiskt ganska bra även om Reine längtar efter sin mamma ibland.
Det som PC Jersild gör i Barnens Ö vill alla författare göra. Väcka fantasin hos den som läser. Reine leker, ser saker, tänker saker. Är fri. Läsaren påminns om det som barn vill göra. Köpa godis till middag. Tusen kronor är en miljon, för ett barn. Tänk att det kommer mer än så varje månad i lön. Och vad gör man för pengarna? Inte går de till godismiddagar i alla fall. Barnens Ö öppnar perspektivet som annars är inställt på jobba, äta, sova som det så fyndigt står skrivet på Bergviksbron.
Boken finns även som film, dock ej lika bra.
Till Barnens Ö funkar: Gamla schlager-låtar. En enkel sång om frihet av Lasse Berghagen. Minns du den sommaren av Gunnar Wiklund. Är det konstigt att man längtar bort nån’ gång av Lena Andersson. Svenskt ska det vara.
Nina Svanberg