Egentligen är det inte särskilt kul att vara på festival. Det kan vara roligt när man tänker tillbaka på det i efterhand men när man väl står där i regnet med en massa risiga illaluktande människor, då är det inte så jävla roligt. Och det man behöver just då är inte direkt att lyssna till Nicolai Dungers gnälliga stämma. <BR>Konserten ägde rum på fel plats och vid fel tidpunkt, jag tror att om det hade varit på en mysig kroglokal någon helt annanstans så hade Dungers konsert kunnat vara riktigt bra. <BR>För det är mest stämningen som inte fungerar och det är inte Dungers fel, han sköter sitt jobb med bravur. Han är oerhört entusiastisk och engagerad i allt vad han tar sig till och gör alltid sitt yttersta för att klämma ur de allra sista dropparna energi han har innanför kragen. Och ändå blir det fel.<BR>Han når inte ut till publiken, med undantag av vissa låtar. Klassikern Something In The Way får igång åskådarna, det gör även några av de mer svängiga låtarna. Men i det stora hela går publiken inte därifrån med peppen i halsen, snarare verkar gångna timme passerat de flesta nästan obemärkt förbi, mig inräknad. <BR>Ansiktsuttrycken på de personer som går ut ur tältet efter spelningen varken ler eller surar, precis som om de vore helt opåverkade.<BR>Det är synd för Dungers del för det var inget han hade kunnat göra bättre. Omständigheterna var inte ordnade till det bästa och det fick han lida av.
