Drottningarna i granskogen

I Fredrika är berget sprängt för att ge plats åt ett helt nytt buddistiskt tempel och det var där Elin Berge hittade sina drottningar. Thailändska kvinnor i traditionella dräkter och guldkronor framförde rituella tempeldanser mitt i den svenska granskogen. Elin Berge hittade dit efter att ha träffat den ansvarige munken på flyget. Han är från Bangkok men bor på Värmdö och hade äntligen hittat den rätta platsen för templet han vill bygga. - Han stack ut rätt ordentligt i sin orange sarong, han hade Helly Hansen under, säger Elin Berge. Tack vare kvinnorna
Men utan de thailändska kvinnorna och deras kraftfulla gemenskap hade munken aldrig kommit dit. - Jag höll på och fotograferade där ganska länge innan jag kom fram till att det var kvinnorna jag var mest intresserad av. När hon körde längs Sju älvars väg, mellan Umeå och Fredrika, var det ibland med kartor ritade av de thailändska kvinnor som trots kort tid i Sverige ofta kände till trakten mycket bättre än hon själv. I bilstereon hade hon Frida Hyvönens musik. De kände inte varandra sedan tidigare, men Elin Berge ringde upp och frågade om de inte kunde arbeta ihop. Polletten trillade ner
Bland de kvinnor de lärt känna finns Noi, som bott i Västerbotten sedan 1983. Tillsammans reste Frida Hyvönen och Elin Berge till Thailand och besökte bland annat Nois gamla hemby i den fattigaste delen av norra Thailand. - Polletten trillade ner när vi var där. Där har thailändska kvinnor och deras svenska män byggt egna hus. Där var de svenska männen de exotiska. Samtidigt är skillnaden mellan människor så stor, bredvid de nya husen ligger träruckel, säger Elin Berge. I Thailand blev de också på det klara över den tunga försörjningsplikt som vilar över just kvinnorna som ska ta hand om föräldrar och barn medan de thailändska männen gör sina mer eller mindre obligatoriska klosterår. Egen subkultur
I dag bor cirka 20.000 kvinnor med thailändskt ursprung i Sverige. Cirka 500 av dem lever i Västerbotten. Tillsammans med sina svenska män utgör de en egen subkultur, några svenska kvinnor finns nästan aldrig med i umgänget. Inför bilderna i Drottninglandet vill man så gärna få en försäkran om att alla de thaisvenska paren fått det bra. Med Frida Hyvönens version av Somewhere over the rainbow i hörlurarna vill man det ännu mer. Bakom speldosans kända melodi hörs en ljudlig väckarklocka ticka. Livet är kort. - Av ljud skapar man ju ett rum, det gör bilderna mer rumsliga också, konstaterar Frida Hyvönen. Elin Berge har porträtterat thailändskan Windey med ett öppet ansiktsuttryck. Sin femte dag tillsammans med Bo-Erik sitter de uppkrupna på dubbelsängen. Det är en fin bild av två människor som just inlett en relation, men hur gick det sedan? - Bilderna avslöjar kanske inte alltid den verkliga historien bakom, de ska mer förmedla en känsla, säger Elin Berge. I sin bok har hon följt 20 par, men under arbetet har hon fått höra berättelser om många fler. - Det är klart att det finns de som har fått det jättebra. Men det finns också de som blivit sjukt utsatta. Jag har varit på kvinnojouren i Umeå och de tar emot thailändska kvinnor varje år. Det finns män som satt det i system, som har tagit hit många. Det går inte att ge den ena eller den andra bilden. Fotnot: Boken och skivan är tänkta att fungera tillsammans men också var för sig. Bilderna visas som utställning först på Hasselblad center i Göteborg den 21 mars. Den fortsätter till Arbetets museum i Norrköping och därefter till Umeå.

Drottningarna i granskogen

Fredrika, Vilhelmina och Dorotea. "Drottninglandet" kallas en del av det västerbottniska landskap som Elin Berge kuskat runt i när hon fotograferat, en titel hon och Frida Hyvönen också tyckte passade för deras arbete.