Han har skrivit sedan han var sex år gammal.
Nu gör han debut med sin första diktsamling.
- Det känns underbart att det blev av, att det inte stannade vid en dröm, säger han.
Björn Åkerstrand jobbar till vardags som socialsekreterare i Luleå, med unga människor och ensamkommande flyktingbarn.
Nu under Bok&Bild kommer det att vara boksläpp på hans debut Rörd över detta orörda vita.
- Jag tog tjänstledigt redan 1996 för att skriva, men insåg att bara cirka en tredjedel av materialet höll. Jag refuserade mig själv ganska hårt, säger han.
Det var stöd från vänner som fick honom att fortsätta, inte ge upp. Något han är mycket nöjd över i dag när boken på 60 sidor ligger tryckt och klar, med korta treradiga dikter. Ett format han följt slaviskt. Däremot vill han inte säga att allt är haikudikter, men nästan.
- Du vet ordspråket som säger att livet är fulländat när man byggt ett hus, planterat ett träd och skrivit en bok? Jag kommer aldrig att bygga ett hus eftersom jag är för opraktisk, men jag har skrivit en bok.
Björn Åkerstrand säger att han föredrar det koncentrerade formatet. Därför blev det dikter, inte en roman. Och det är ur dagboksskrivandet, som han började med redan som liten, som dikterna får liv.
- Dikter kan stå för allt och beskriva det dubbla vardagslivet, både den inre och yttre världen. Olika människor kan ge dikterna sin egen tolkning.
Därför vill han egentligen inte säga vad hans dikter handlar om. Naturskildringar kan vara metaforer för relationer, eller kanske inte. För en bra dikt, menar han, väcker tankar och bilder i en sorts föränderlighet.
- En deckare läser du för att få en lösning, ett slut. Dikter kan man alltid återvända till.