Drogen som lamslår hela kontinenter

I Colombia, Venezuela, Mexiko, Brasilien, Honduras. Det går till och med att tala om "kokainekonomier", där intäkterna från kokainet är så stora att de skapar ett eget system inom det gängse. Något som även spiller över från producentländerna: det finns exempelvis mycket som pekar på att delar av Miamis byggrusch de senaste decennierna, med stadens karaktäristiska höga skyskrapor, har kommit till med pengar från kokainförmögna investerare. Och det finns tecken på att införseln av stora mängder kontanter använda vid kokainaffärer, inverkade positivt på Europas ekonomier när finanskrisen härjade som värst. Kokain har blivit en hårdvara. Bara den mängd som beslagstog 2008 inom EU skulle i outspädd form ha inbringat runt 70 miljarder svenska kronor. En svindlande siffra med tanke på att det är en mycket liten del som alls blir beslagtaget. Lasse Wierups och Erik de la Regueras bok om "den vita febern" väger tunga fakta mot enskilda människo-öden. Det är en mäktig tegelsten på drygt 500 sidor som verkligen vill ta ett helhetsgrepp om kokainet. Hur ser kedjan ut, från den blodiga situation drogen skapar på många håll i Sydamerika, till linan som hackas upp och snortas på tryggt avstånd i Sverige och andra västländer? Det rör sig om mycket komplexa mekanismer, svåra att som lekman få överblick över, men jag
vågar ändå påstå att boken har förmågan att få fjäll att falla från ögonen. Så mycket man inte visste. Wierup och de la Reguera hade kunnat rida på en spekulativ våg, bara ordet kokain är förknippat med sådana suggestioner, inte minst massmediala, men de tar sig an ämnet med allvar, sanningslidelse och visst patos. Klokt nog väljer författarna inte att förhålla sig strikt "objektivt" till saken. De tar ställning mot kokainet (och framför allt mot den obetänksamhet som omgärdar den västerländska konsumtionen) men kritiserar samtidigt den kortslutna "war on drugs"-filosofin, som i sin svenska inkarnation stavas "nolltolerans mot narkotika", och som mer är baserad på
känslomässiga än rationella överväganden. När saken synas kan man se att kriget mot drogerna snarare har gynnat än stjälpt producenterna. Inte heller har det lett till någon minskad konsumtion, vilket väl var syftet. Kokainet lamslår hela kontinenter och är tveklöst en ödesfråga, även globalt. I sådana frågor borde det vara mer tillåtet än nu att tänka och tala, utan tankeförbud och skygglappar, kring nya lösningar.

Drogen som lamslår hela kontinenter

Dagens kokainkarteller kan i vissa avseenden påminna om en sorts multinationella företag. Där finns grundare, ägare, finansiärer, styrelser, intrikata kopplingar till politik och näringsliv, och inte minst otaliga namnlösa som lever under deras makt.