En sorts spänningsroman med driven berättarteknik där budskapet står i fokus. Inte den största stilisten, men ärligt gör det ingenting. Sara Larsson gör en gärning när hon tar upp Katarina Wennstams taktpinne, där influenserna av romanen Flickan och skulden, går som en röd tråd genom berättelsen.
Vi följer Oskar, Jonas och Rikard som brutalt våldtog sin 16-åriga skolkamrat Josefin vid en fest i Visby. Vid den efterföljande rättegången frias alla tre, där ord står mot ord. När historien börjar har livet förflutit. De tre våldtäktsmännen lever skilda, vuxna liv. Oskar har en framgångsrik fotbollskarriär bakom sig, driver en pappablogg, är gift och har två barn men efter en blöt kväll i Thailand börjar efterräkningen, inte bara för honom, utan för alla tre inblandade i gruppvåldtäkten.
Historien skulle givetvis kunnat drivas av stereotyper. Tre knäppa män och en kvinna som offer. Sara Larsson faller dock inte den fällan. I stället bjuder hon på en roman där mänsklig komplexitet och rättsväsendets behandling av brottet våldtäkt sätts in i en samhällelig kontext. Det vill säga en viktig berättelse som förhoppningsvis ger ekon i samhällsdebatten, precis som Flickan och skulden gjorde när den kom ut.