Dråpligt och folkligt

I brådska vände jag mig om och där i källarmörkret stod Han. Klädd i sina svarta arbetskläder skrämdes han så att magen tog en rundtur, och glasögonen gick sönder. Sedan trädde minnet i tjänst: "Visst, ja! Det var i dag Sotaren skulle komma." Känslan var nu omåttlig fånig, man är inte längre en liten flicka som kikar om knuten. Men ändå är sotarens yrke laddat, och ett märkligare kundbesök än det hos mig kom skorstensfejaren Arnold i Regina Veräjäs skröna under Kulturnatten i Luleå, att stå inför. Berättelsen handlar om Hilkka Hannu, en äldre kvinna som bakar sina bullar och alldeles totalt glömt bort att sotaren ska komma. Försjunken i sina tankar blir hon minst lika rädd som ett barn när han knackar på rutan. Men med en vuxens erfarenheter, och van att reda sig själv, tar hon till stora kanonen då hon får oväntat besök. Det blir dråpligt och folkligt om ett rejält fruntimmer framför sin elektriska spis i pörtet. Berättelsen ingår i musikföreställningen Himlens alla små stjärnor som Regina Veräjä gör tillsammans med Gun Olofsson, sångerska i bland annat musikgruppen Jord. Båda aktörerna är kulturarbetare från Tornedalens svenska sida, och den platsens ande genomsyrar upplevelsen. Förstås i berättelsen själv och i aktörernas språkmelodier, men också genom den blandade musikaliska scenografin. Den lästa texten är rikt interfolierad av Olofssons musik från gitarr, mungiga, tvärflöjt och tvättbräda. Den senare används i en tango skriven av Gun Olofsson och som sjungs på svenska, men i föreställningen ingår också sång på meänkieli, frälsningssånger och många instrumentala slingor. Föreställningen har tidigare framförts i en kortare version. Och även den här varianten skulle vinna på att slipas. Till exempel är inramningen på temat väntan rätt onödig. Skrönor, burleskt otroliga men ändå möjliga, är nu inte teater utan mer rakt på. Sedan lovar titeln faktiskt fler berättelser; Hilkka och hennes bullbak är bara en ensam stjärna under himlen och man får gärna för sig att Veräjä har fler i sin svarta pärm - och att hon egentligen kan tänka sig vilja komplettera de många manliga skrönikörernas skara. Djupt i den bördiga tornedalska jorden ligger fortfarande nämligen samtida kvinnors erfarenheter och mumlar i stort mått. Så skippa temat, ge oss en story till och mer musik.