Drömmen om att få se vilda elefanter förenar några av hyresgästerna på Sten Sturegatan i Göteborg. När samma hyresgäster vinner på postkodlotteriet kan den drömmen infrias. En initiativrik person, Samantha med fotvårdskliniken, sätter upp en deltagarlista i tvättstugan, får den ifylld och åtar sig att organisera en safariresa till Kenya. Åtta hyresgäster beslutar sig för det stora äventyret, men innan resan blir av, och handlingen i Viveca Lärns nya romanserie, Öster om Heden, tar fart, lär vi känna hyresgästerna på vinnargatan.
Fast känna är för mycket sagt. Porträtten är mer karikatyrer, ungefär som i ett folklustspel, som får liv först tack vare skickliga skådespelare. Och precis som för böckerna om Saltön, som blev en tv-serie, ska Öster om Heden filmas för tv. Personupplägget är förresten inte så olikt det i Saltö-serien. Här finns den unga kvinnan som gifter sig med en rik och äldre man och drömmer om någon annan - och annat; här finns tobaksaffären (här ägd av två ogifta bröder), kvarterets smältdegel av skvaller och allehanda idéer; här finns kvinnan med alkoholproblem och så lite sjukdom och lite otrohet, samt en självuppfylld författare som lägger sina lovar kring fotvårdspecialisten för att hon är snygg och inte allför intelligent.
Tantlitteratur brukar man kalla den här sortens romaner och även om den inte är i min smak, drar jag någon gång på munnen åt en del dråpliga dialoger i Lärns roman. Men tunt är det. Romanfigurerna är så schablonartat tecknade att man gäspar. Eventuell mysfaktor finns i skildringarna av Göteborg, den stad som Lärn älskar och kan skildra med ömhet.
En del oavsiktligt komiska syftningsfel höjer inte betyget. Slarvigt av förlaget att inte textgranska bättre.