Domen slog livet i spillror

- Det gör fortfarande ont att prata om det här, den som inte varit där kan aldrig föreställa sig. Radio och tidningar skrädde inte orden, rapporteringen var mycket hätsk och den som inte kände till bakgrunden eller kände oss utan bara fick information från media var väl helt säkra på att man fångat en storspionliga. I skolan hände massor av hemska saker, stora och små, och folk bytte sida på trottoaren för att undvika möten med oss, säger Birgit Engström, dotter till Fingal Lennelind, en av de dömda i den så kallade Enbomaffären. Livet förändrades
Pappans spiondom förändrade hela livet. Birgit och hennes tre år äldre bror Rune fick båda sluta realskolan. Med pappa i fängelset var det inte att tänka på att familjen skulle ha råd att låta barnen studera i Råneå. Hemma i Bjurå insjuknade dessutom mamma Olga. Sigge, äldsta brodern, hade precis som pappa arbete på SJ. - Enbomaffären hade rullat på ett tag och pappa, som hade jobbat med Fritjof Enbom, visste att han skulle bli inkallad till förhör och det var ingenting som oroade honom. Men han fick aldrig komma hem efter det där första förhöret utan häktades och dömdes senare till fem års fängelse för spioneri. Fingal Lennelind, som hette Larsson på den tiden, överklagade domen och frikändes i hovrätten. Domen överklagades och en oenig högsta domstol (tre domare ville fria, fyra ville fälla) fastställde domen till två års straffarbete. Under återstoden av sitt liv skulle Fingal Lennelind, som så småningom började arbeta på Folkets hus i Luleå, kämpa för upprättelse. Inte mindre än fyra gånger nekades han resning, trots god hjälp från stjärnadvokater som Henning Sjöström som på 1970-talet tog sig an fallet som tidigt började anses som en av den svenska nutidshistoriens största rättsskandaler. Men Birgit Engström valde att tiga och stoppade undan sina minnen från en barndom och ungdom som känslomässigt slagits i spillror. - Farsan pratade ofta om det här, han jobbade ju hårt för att bli frikänd, oskyldig som han var. Men jag gick alltid undan, ville inte delta i samtalen. Min dotter däremot pratade mycket med sin morfar medan han levde, pappa gick bort 1992, men jag ställde nästan aldrig några frågor, säger Birgit Engström. För tre år sedan förändrades allt. Uppmuntrad av livskamraten Olle Meethz började hon skriva om sin barndomsby Bjurå. Hon skrev till sin dotter, för hand i anteckningsböcker. Plötsligt stod hon inför det oundvikliga. - Det var som att få tag på en garnände, det var bara att börja nysta. Det var oerhört smärtsamt att gå in i minnet, jag grät och led, fick magsår och problem med hjärtat. Men när jag väl hade börjat fanns det ingen återvändo, jag skrev och skrev. Innan jag visste ordet av hade jag också skrivit ett brev till dåvarande statsministern. Just där startade en annan process. Tillsammans med sin bror Rune Larsson i Karlskoga har Birgit Engström vid det här laget skrivit åtskilliga brev till politiker, ministrar och partiledare. Men också till justitiekanslern och en rad högt uppsatta jurister. Deras budskap är klart och tydligt - de kräver upprättelse för Fingal Lennelind. Två böcker
I höstas presenterade journalisten Tomas Bresky sin bok Kodnamn Mikael, Spionaffären Enbom och kalla kriget (Ordfront) efter att under 25 år ägnat affären uppmärksamhet i en rad dokumentärer i radio och TV. Senare gav överstelöjtnant Stellan Bojerud ut boken Livstidslögnen (Sivar förlag), där han behandlar spionhistorien utifrån Hugo Gjersvolds perspektiv, också han oskyldigt dömd. I en artikel här på kultursidan i september skrev Stellan Bojerud, som haft full tillgång till de domstolsbilagor som fortfarande är hemligstämplade, om hur han på ett tidigt stadium i sina undersökningar lade Fingal Lennelinds anklagelser åt sidan eftersom det för honom framstod som uppenbart att Lennelind varit helt oskyldig. Lennelind anklagades bland annat för att ha röjt uppgifter om befästningar som vid den tiden var allmänt kända bland människor i bygden. En av åtalspunkterna betraktar Stellan Bojerud som en ren lögn från statsåklagaren Werner Ryhningers sida. Ryhninger påstod bland annat att Fingal Lennelind skulle ha röjt hemliga befästningar i Sockenträsk, men några sådana existerade inte vid tidpunkten. Rättsskandal
I en artikel i Svenska Dagbladet (19 oktober 2008) hävdar Bojerud att Ryhninger aktivt vilseledde och manipulerade rätten och att han följde tidens trend att jaga kommunister, även till priset av att oskyldiga dömdes. Bojeruds slutsats är att Enbomprocessen är 1900-talets största svenska rättsskandal. - När Tomas Bresky började gräva i den här historien blev det för mig ett plåster på alla mediesår jag fått genom åren. Att pappa började prata med en journalist var för mig en sensation - efter vad han varit med om var han mycket misstänksam. Uppmärksamheten har hjälpt mig att hålla näsan över vattenytan. Men Birgit Engström väntar fortfarande på upprättelse. - Jag har fått svar från de flesta jag skrivit till. Alla visar deltagande, men ingen säger sig inte kunna göra något. Man skyller på olika saker, men jag är inte intresserad av att höra på vad de ansvariga inte kan göra. Jag vill veta vad de kan göra, säger Birgit Engström, som fortsätter sitt brevskrivande. - Om inte annat gör jag fallet känt, ingen ska kunna komma och säga att de ingenting visste. Under stort tryck och nästan 30 år efter att Peter Bratt, Håkan Isacsson och Jan Guillou avslöjat IB och fängslats för spioneri tillsatte regeringen den så kallade Säkerhetskommissionen som visade att de hade haft rätt i sina påståenden. De fick till slut ett viktigt erkännande. Tillsätt kommission
Birgit Engström och hennes bror Rune Larsson är bara några av alla dem som förväntar sig att en liknande kommission tillsätts för Enbomaffären. I söndags fick Tomas Bresky ge två föreläsningar samma dag på Försvarsmuseet i Boden. Planen var att göra en, men intresset var så stort att alla åhörare inte fick plats. - Jag är också ute och pratar om min bok, för några dagar sedan bland annat på Armémuseet i Stockholm. Det blir alltid reaktioner, folk blir arga, kräver rättvisa för dem som blev oskyldigt dömda av en tidsanda, säger Stellan Bojerud. Han, som tidigare varit chef för krigshistoriska avdelningen på Försvarshögskolan, tänker inom kort samla historiker, journalister, jurister och militärer för att inom ramen av Försvarshögskolans forskningsprojekt Försvaret och kalla kriget granska Enbomaffären. Resultatet kommer att dokumenteras i en forskningsrapport. - Eftersom alla andra vägar redan är uttömda måste en kommission tillsättas. Självklart kräver den här historien ett avslut i form av ett auktoritativt uttalande som staten står bakom och en ursäkt till alla inblandade, säger Stellan Bojerud.

Domen slog livet i spillror

Hon var tolv år gammal, matrast på skolan. Där på bespisningen fick hon höra det. Att hennes pappa hade häktats, anklagad för spioneri. Det hade de sagt på radion. Ryktet spreds som en löpeld.