Döden i ljuset och livet i mörkret

Lars Tunbjörk slog igenom med sin skildring av ett folkhem i dödsryckningar. Nu har han tagit itu med årets svåraste tid. Vinter heter hans nya bildserie, ett mentalt tillstånd som visas på Moderna museet i Stockholm. - På nyårsdagen går jag in i dvala. Jag vaknar efter festerna och vet att det är ett par månader kvar innan jag börjar fungera igen. Man kan tycka att det vore perfekt att gå in i mörkrummet då, men all energi bara rinner av mig, utom några gånger när vi åkt på solsemester i stället.Vintern 2006 blev längre än någonsin - men då var det absurt nog till Lars Tunbjörks stora lycka. I stället för den vanliga koman hade han kommit i gång på allvar med bildserien som nu visas på Moderna museet. Början hade varit svår. Ändå hade han fått ett guldkantat uppdrag från Göteborgs-Posten, ett sådant som fotografer numera nästan aldrig får. Han skulle dokumentera sin resa genom Sverige, han hade fria händer, bra betalt, gott om tid och en hel söndagsbilaga till det färdiga resultatet. Men - det var vinter.- Första veckan var jag helt panikslagen och tänkte "jag måste resa hem". Men sedan kom jag i gång.Kiruna och Stureplan
Tunbjörks vinterresa går genom orter som Kiruna - han fick Kiruna-stipendiet 2004 - Lesjöfors, Hofors, Karlskrona, men också Stockholm. Platserna spelar mindre roll. Desto viktigare är miljöerna. Motiv och stämningar från hyreshus, pizzerior och vardagsrum följer på varandra i en serie som handlar om ett mentalt tillstånd i Sverige på 2000-talet.Fram träder olika berättelser om människor som försöker överleva. För Lars Tunbjörk har i första hand fotograferat mörkret, inga gnistrande fjällvidder. Blekansikten i hårt blixtljus, en ensam kvinna i en fyrkantig hamburgerbar. Champagneorgien från ett vip-rum vid Stureplan blir en pendang till ruset på en Sundsvallskrog. Där är det en storbystad blondin från flickfotografen Bingo Rimérs krogshow som står i fokus. Olika människor från olika världar, här på samma nivå.Djupt insjunkna
Ibland blir det galghumoristiskt. På en sunkig restaurang står alla bord tomma, salladsbuffén ter sig som rekvisita. De få människor som finns där har trängt ihop sig i ett spelbås, djupt insjunkna i respektive automat. Det är en bild som plötsligt får mig att skratta.- Det gör inte jag, säger Lars Tunbjörk.Isformationer och snödrivor är svarta av sot och smuts och vid första åsynens känns det som en skildring av gamla Östeuropa, men med Lindexskylt. En smutsig snögubbe är verkligen smutsig, men ler ändå uppriktigt. En rörande hälsning från dess skapare.Bilderna i Vinter är tagna som snapshots, utan de väl prövade kompositionerna som kännetecknar hans tidigare bilder. Motiven blir mer direkta, brutala. Lars Tunbjörk fick sitt stora genombrott 1993 med Landet utom sig. Med samhällskritisk undertext blev han en av dem som förde dokumentärfotot mot det konstnärliga. Där arbetade han i panoramor, i varje bild försökte han fånga berättelsen om ett folkhem som på 80-talet ersattes av stora köppalats och småstadsgallerior. Även hans stiliserade motiv går att se på Moderna museet, som parallellt med Vinter visar den tidigare bildserien Hem. Här fångas det svenska villaområdet i en serie onaturligt solljusa bilder, på samma gång vackra och oroande.- Jag hoppas man får en krypande känsla. Serien är tagen under flera år i ett arbete som började med en stor förlust. Lars Tunbjörks far hade gått bort och de första motiven gick ut på att dokumentera föräldrahemmet i Borås.- När jag hade gjort den här serien packade jag ner bilderna och skickade dem till min gallerist i Paris. Hon hörde av sig, och sa "men du har ju fotograferat döden".Vinter/HemVinterLandet utom sig. Bilder från SverigeKontor