Dockan spelar stor roll

Dockteatergruppen Akseli Klonk från Uleåborg ger sagan om Guldlock och de tre björnarna en tidig förmiddag i Folkets hus diskotek. Scenen är en del av rummet, golvet fungerar bra. Rekvisitan är enkel; två strykbrädor, två strykjärn, en trumma från en tvättmaskin, en mandolin och en balalajka. Tre manliga skådespelare, lite olika i storlek, iklädda kostymer, skjortor och likadana mönstrade slipsar. Inga skor eller strumpor. Ibland plockar de fram dockor ? lilla Guldlock förstås, och så de tre björnarna, en stor, en mellanstor och så den lilla, lilla björnen. Akseli Klonk är en professionell dockteatergrupp, som huvudsakligen spelar för barn. De sätter upp cirka tolv pjäser varje år och ses lite grann som förnyare av den finska dockteatern.  ? När man talar barnteater i Finland väntar sig många små söta pjäser, mestadels framförda av lågmälda damer. Akseli Klonk kommer med sina manliga skådespelare och spelar fysisk teater, berättar på ett nytt och annorlunda sätt, säger Leila Peltonen. Centrum för dockteater Hon är något så ovanligt som länskonstnär med dockteater som specialitet, hemmahörande i Rovaniemi. Dessutom är hon själv dockspelare med den egna teatern Matkalaukkuteatteri (Kappsäcksteatern). Systemet med länskonstnärer känner vi numera till i Sverige, där vi lånat begreppet och organisationen från Finland. Den finländska dockteatertraditionen har många år på nacken, men precis som i Sverige är de flesta teatrarna koncentrerade kring Helsingfors. I Rovaniemi arbetar man sedan några år tillbaka med att bygga upp ett centrum för dockteater i ett eget hus med plats för verkstäder, repetitioner och scener. Självklart är Leila Peltonen en av de drivande krafterna och hon ingår också i det nätverk för dockteater som bildats inom Barentsregionen och som bland annat resulterat i sex festivaler, en viktig mötesplats för teatergrupper och dockspelare. Men också för att sprida intresset för dockteatern vidare till en publik. Den första festivalen ägde rum i Kalix 1999 och efter att Rovaniemi, Murmansk och Uleåborg stått värd är det återigen dags. Under fem dagar visas mer än 40 föreställningar på Folkets hus. Föreställningarna är öppna för allmänheten och inträdet är gratis. Dessutom blir det föreläsningar och verkstäder. Talar genom dockorna Själv spelar Leila Peltonen pjäsen Pojken som inte visste vem han var, som bygger på en skoltsamisk saga.  ? Jag är inte så road av att vara skådespelare själv, jag vill hellre tala genom mina dockor. Dessutom är det perfekt att ha en ensemble som aldrig gör uppror och som ryms i en kappsäck, säger Leila Peltonen. Och visst bjuder dockteaterformen på en beundransvärd enkelhet, vilket inte betyder att den på något sätt är okomplicerad. Tvärtom. Variationsrikedomen är enorm när det kommer till dockteater och rikedomen är stor under festivalen i Kalix. Murmansk länsteater bjuder på premiär av sin föreställning Tabula Rasa. En svart låda mitt på scenen i ett lika svart rum. Plötsligt målas bilder i mörkret. Fram träder en berättelse om födelse och liv, med början i Edens lustgård med Adam och Eva, ormen och äpplet. Vackra bilder som fångar just denna komplicerade enkelhet där trådar kan förvandlas till hästar, ett vitt tygstycke till människor och fåglar och där en människas alla känslor ryms i en liten tygdocka. Inga ord, bara musik. Fem dockspelare tackar efteråt för applåderna, bryter plötsligt illusionen. Gammal och stark tradition I Ryssland har man en mycket gammal och stark dockteatertradition. Murmansk länsteater har funnits i 73 år, regissören Tamara Volynkina har arbetat vid teatern i 35 år. 70 personer är anställda, av dem är 15 skådespelare. Det säger något om arbetet bakom alla dockor och illusioner, verkstadsarbetet och dockmakeriet är en viktig del av teatern, som turnerar runt hela Murmanskområdet. I Ryssland finns flera högskoleutbildningar för dockteaterspelare. I Finland finns sedan några år en utbildning på Åbo konstakademi. I Kalix kan man under helgen se ett resultat av utbildningen i avgångselevernas föreställning Golemanual, utförd av en grupp som kallar sig Six Fingers teatre. Och det är precis vad det handlar om ? fingrar som berättar. Även här en mörk scen och ett mörkt rum. Resten är händer och en berättelse som lever kvar, fantasieggande och lockande. Bara den är värd ett besök. I stället för fisket I Stamsund i Norge blev dockteatern, om inte ersättare, men en ny start för ett samhälle där fiskindustrin lagts ner. I Kalix tycks samma tankar leva. På Kulturskolan arbetar Hannele Scherling med dockteater och bild och flera av hennes elevgrupper visar sina egna teaterföreställningar inspirerade av HC Andersens sagor under festivalen. Tillsammans med kollegan och dramapedagogen Teppo Simuna arbetar hon nu som arrangör för dockteaterfestivalen dit cirka 60 dockspelare kommer för att medverka. De båda sysslar också just nu med en förstudie kring skapandet av ett dockteatercentrum i Kalix och dessutom utreder de möjligheten att starta en gymnasieutbildning med inriktning på dockteater inom estetiska programmet.  ? Det finns delade meningar om dockteater, säger regissören Tamara Volynkina på Murmansk länsteater.  ? Många tror att det är en enkel konstform anpassad för barn. Men det är helt fel. Dockteater är en av de äldsta konstformerna som bjuder in till behandling av många ämnen, inte minst filosofiska. I Ryssland pågår dessutom just nu en förnyelse av en mycket gammal tradition med unga skådespelare som vill behandla olika ämnen på nya sätt.