Karin och Stefan. Ett äktenskap som närmar sig 30 år. Aprilsolen lyser. Det är västkusten, det är tennis. Det är lite tråkigt och bra samtidigt. Karin passar på att dagdrömma om något annat, en ungdomskärlek och sex, eller åtrå kanske.
”Minns du mig?” har varit en succé på Lisebergs scen i Göteborg. Nu har ensemblen dragit ut på turné för att roa publik i resten av landet. Och det är alltid kul att få uppleva scenartister som framför allt upplevts via teve och film så här i realtid. Hur tar de rummet? Hur skapar de närvaro? Hur är egentligen timingen när kamera och klippning inte styr?
För mig växer respekten för Annika Andersson som spelar Karin. Hon lyckas både vara djupt allvarlig när hon fantiserar om Kalle från gymnasiet, fnissig och kul sarkastisk. Så snygg, rolig, ångerfull och längtande gammelkalle är. Hon lindar honom runt fingret och gör det bra för sig.
Karin lyckas till och med framkalla honom rent fysiskt – för sig själv och publiken, men inte för maken. Stefan, Thomas Petersson, blir istället både svartsjuk och orolig.
Petersson, som jag lärt känna som ståuppkomiker, spelar på rutin och ofta i ett mycket affekterat tonläge. Med ett mer schematiskt förhållande till replikerna tappar han då och då mellanrummen trygg med att texten, som rymmer igenkännande klassiker för ett heteronormativt förhållande, kommer att erbjuda skratt. Även Robin Stegmar, fantasins Kalle, och Joanna Eriksson, väntar mer på sina insatser än lirar hela tiden.
Den här pjäsen rymmer dock många möjligheter. Ett tätare skådespeleri med fler nyanser skulle ge fler både roande och ömsinta perspektiv. Mer som Annika Andersson alltså.